Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1856, sida 2

— —.—— — —— — de sökt hugsvala dem, att vi sett dem förvissna eller återuppblomstra ... allt detta har med otrolig styrka fästat oss vid dem, och endast med väld kunna vi lösryeka vårt deltagande från deras personer och lemna dem qvar i de plågor, som vi ej kunnat lindra, Men bland så många sjuka gifves det några, som framför alla andra taga värt hjertas känslor i anspråk och till den grad vinna vår tillgifvenhet, att vi blott med smärta och rörelse kunna skiljas från dem, såsom från oförgätliga barndomsvänner. Så gick det mig äfven här. Min bekantskap med mr Sidney och det intresse, :som så innerligt förenat mig med honom och hans öden, hade ingalunda giort mig otrogen mot mina pligter, ehuru jag .... för att gifva en öppen bekännelse... visserligen skulle verkat mer för det allmännare, om det ej varit min bestämmelse att möta honom på min bana. Sedan jag slutat dessa sorgliga afskedsbesök, gjorde jag en promenad till mina älsklingsställen i parken och omgifningarne ... för en menniska med öppen blick och öppet hjerta finnas sådana öfverallt, åer hon någon tid vistats... och den öfriga delen af förmiddagnn egnade jag åt de förberedelser, som träffades för den kommande högtidligheten. Hela huset var i en glad liflig rörelse. Man hade skickat biudningskort till alla i grannskapet boende baroneter och godsegare, likasom till alla inrättningens gynnare och vänner; men väntade tillochmed dess högste beskyddare och ledare, lord C—, som vanligtvis en gång om året besökte S:t James. (Forts.)