Landsorten. Från WILHELMINA församling i Lappmarken skrifves till Norrl.-Posten, d. 7 dennes: vhfter de fyra på hvarandra inträffade goda åren, hvarunder, med god hushållning, mycken spanmäl borde vara insamlad i bodarne, synnerligen hos dem, som besått större åkrar, har nu missväxt öfvergått Lappmarken, och detta så vidsträckt, att alla städer äro hemsökta af frostens härjningar. Det är väl sannt, att orten varit välsignad af goda skördar, men likväl finnes der ett stort antal familjer, som för nästa år måste blifva beroende af hjelp från lyckligare lottade; och redan nu efter skördens slut äro många af fjellboarne i sådant behof, att de icke kunna afbida vintern, då spanmål på fordon kan upphemtas, utan måste antingen sakna denna hufvudartikel, eller, gående till fots långa vägar, å ryggen bära små qvantiteter. Det är likväl lyckligt för dessa behöfvande, att spanmål finnes hos flere i hemorten, derifrån hjelp kan erhållas, fastän obestridligt är, att priset kommer att stegras öfver hvad här förut varit vanligt ). Det är icke utan vemod, som man med tanken flyttar sig längre fram inpå det kommande året och dervid föreställer sig anblicken af det verkliga, nemligen att se den mängd af menniskor från sjellen, som nästa års vinter sannolikt kommer att utvandra från sina boningar, för att i den mer befolkade delen af orten söka sin näring. Allting har i år slagit felt i fjellorten; af kornåkrarne, endast halm och frusna agnar, en afkastning, som blott är användbar för kreaturen; potatislanden likaledes skadade af frosten, på många ställen endast återgifvande utsädet, men också på många ställen lemnande icke den ringaste afkastning, och ängarne hafva också varit så sparsamma, att ladugårdarne, fjellboarnes hufvudsakligaste stöd, måst förminskas. Allting synes nu bebåda hungersnöd under den snart kommande vintern, åtminstone hos den fattigare folkklassen. Denna teckning är visserligen mycket nedslående; men den är dock sann och påpekar ett förhållande, som kan påminna mången om menniskans otacksamhet emot Gud under åtnjutande af välsignelsen, hvilken först ihågkommes och värderas, sedan den är flydd och den svåra tiden inkommit. Så kall och ruskig som den sednare hälften af Augusti var, så vacker och angenäm har väderleken varit under September, som mera liknade en sommarmånad. Besynnerligt är, att de åkrar, som å bergshöjderna vid slutet af Aug. stodo alldeles gröna och med tomma ax, under Sept. mognade till den grad, att grödan kan användas till bröd åt nybyggarne. NORRKÖPING d. 25 Okt. Sistlidne Thorsdagsmorgon, omkring kl. 6, tillkännagafs genom vanliga brandsignaler att elden var lös. Det var åter öfra norra ramvindsbelagets egendom, i hvilken eld utbröt i sistlidne Mars månad, som stod i brand. Denna egendom har i det fallet ett lyckligt läge, att den ligger temiigen isolerad midtför stadens begrafningsplats; dock är dess belägenhet, långt ifrån vattenhemtningsställe, föga gynnsam under eldsvåda. Elden utvecklade sig med sådan styrka, att den allvarsamt hotade ett par mindre byggnader, belägna på andra sidan af gatan, och att man först efter flera timmar och sedan de inre öfvervåningarne totalt nedbrunnit, så att numera endast stommen qvarstår, kunde blifva mästare öfver elden. Ännu vid 12-tiden var vattenkörningen i gång för att släcka de inuti byggnaden brinnande ruinerna. Den efter sednaste eldsvådan nybygda flygeln blef qvarstående oskadad. Genom denna eldsvåda gick torkgods af ull och kläde förloradt till ett värde af omkring 9000 rdr bko; försäkringsbeloppet för lösören lärer dock uppgå till 13,333 rdr 16 sk, bko, hvadan de brandskadade få full ersättning. Sjelfva byggnaden lärer vara försäkrad för 36,000 rdr bko. Huru olyckan uppkommit är ej med visshet kändt; det förmodas, att den orsakats genom forcerad eldning, hvilken rören varit för svaga att göra behörigt motstånd. CARLSKRONA d. 24 Okt. En lika hemsk som olycklig händelse inträffade i Måndags å det i docka stående linieskeppet Stockholm, der en arbetare, som med en uddvass trädpinne upprymde ett genom fartyget borradt hål, råkade att af våda utsticka ena ögat på en annan arbetare, hvilken oförsigtigt tittade i hålet. Ett par timmar derefter blef den stackars karlen, som ofrivilligt åstadkom kamratens olycka, sjelf rörd af slag och måste, likasom förut den ögonskadade, transporteras ut från varfvet. CHRISTINEHAMN. Under den 13 och 14 Sept., vid allmänna landsvägen emellan Carlstad och Filipstad, hade en stor mängd personer samlat sig liksom till en marknad. Der fanns vid vägen en badstuga, som hade ett ringa utseende, men hade den fördelen, att spirituosa der mot kontant liqvid hölls den utanför församlade hopen tillhanda på ett i sitt slag eget sätt. Badstugan var nemligen på yttre sidan försedd med ett bastant hänglås, så att ingen kunde utan yttre våld slippa dit in. Detta erfordrades icke heller, ty en glugg var på nämnde hus anbragt, hvarigenom denna snygga affär bedrefs. Flaskor inlemnades till påfyllning, men innan varan erhölls måste betalning erläggas och vexling skedde om så erfordrades. Något samtal skedde icke med den i stugan varande personen, ej eller syntes någon mer än handen, som emottog penningar och utlemnade varan.