Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1856, sida 3

nes en samilj. hvari sönerne heta En Stickney. Två Stickney och Tre Stickney, samt döttrarne Första Stickney, Andra Stickney 0. s. v. De tre älasta barnen i en familj här i grannskapet heta Joseph, Och, Ännu-en; får denna familj ännu flera, har den beslutat kalla dem Likaledes, Vidare, Dock och Iekedestomindre. Ett annat äkta par kall: :de en son Finis, emedan man trodde att det icke skulle flera, men händelsevis kommo ännu tre, två söner och en dotter. Den ene sonen erhöll na unnet Appendix, den andre kallades Supplement och dottern heter Adde nda. a prof på ryska embetsmanna-iadustrion. Det har berättats från Ryssland om äckten af två, ser två, försnillande embetsmän, men hvad förslår det bland så många? Försnillning är i Ryssland allmän, och måste vara det, af brist på tryckfrihet. Försnillning finnes visserligen, men endast som undantag, i länder der tidningspressen har öron och ögon öfverallt. Detta måste man väl dock medgitva till tidningarnas heder, att de kasta offentlighetens ljus på föremålen, och derigenom förhindra mörkrets gerningar?. Ett nytt bevis för vårt påstående är en berättelse vi hört från Finland, och som der lär vara allmänt bekant, fastän ingen tidning der vågar nämna den. Den är så karakteristisk för ryskt system, att vi ci kunna låta bli att meddela den, ehuru vi naturligtvis icke kunne kontrollera den, utan relata referimus. På Sveabory, som under kriget led stora skador, skulle en stor reparation ske; bland annat skulle en rysk köpman leverera ett större parti jernplät. Nu är viss vigt för hvarje plåt föreskrifven för dylika leveranser. Den ryske emsetsmannen, som skulle mottaga plåten, sade till köpmannen: vom du vill, behöfver du icke lemna fullvigtig plåt Köpmannen förstod betydelsen af orden: vom du vill, gaf en hederlig handtryckning, och levererade undervigtig plåt, som blef godkänd. Kort derefter sålde embetsmannen i hemlighet hela plåtpartiet åt en annan rysk köpman. Derpå anmälde han att hela partiet blifvit stulet ur kronans förråd. Det var rena sanningen, men han kunde naturligtvis icke angifva tjufven. Misstankar föllo på köparen, denne anklagades, och skyndade till säljaren: Jag är tvungen att s att jag köpt dem af er, sade han, blek af rädsla. Embetsmannen svarade hånleende: akta dig för det, ty då säger jag att du ljuger, och då blir du äfven fast för det. Men om du vill, så kan jag hjelpa dig lätt. Köpmannen tog upp tusen rubel och erbjöd dem med en djup bugning. Embetsmannen stoppade dem på sig, och sade: Neka frimodigt, begär att man väger plåten, så skall man finna att den ieke har föreskrifven vigt; den kan således icke hafva tillhört kronans förräd. Köpmannen lydde rådet och gick lyckligt fri från saken. (Bohus-läns Tidn.) Tjufvarne i Italien. Från Bologna skrif es d. 8 Okt., att tvenne fängelse-leverantörer, markis Gustavillani och hr Notari, på en af denna stads gator nyligen blifvit anhållna af tjufvar, hvilka, utan att misshandla dem, fråntogo dem allt hvad de ägde på sig. — 22 formåän, hvilka kommo ifrån en marknad i Lugo och foro till Medicina, blefvo plundrade på stora landsvägen. Strätröfrarnes byte vid detta tillfälle säges hafva varit ganska betydligt. Och likväl framtåga tid efter annan soldat-patruller och gendarm-piketer på landsvägarne; men då dessa aflägsnat sig, infinna sig genast stråtröfrarne, för utöfvande af sitt snygga yrke. — Sedan godsägarne i trakten at Bologna tagit gendarmer i sin sold, hafva desse hittills ganska väl gjort sin skyldighet; men då deras antal är helt ringa, och stråtröfrarne deremot mycket talrika, så händer det nästan alltid, då de sammanträffa, att de sednare besegra de förre. Bönderne, hvilka icke få äga vapen, våga icke göra ringaste motstånd emot tjufvarne. hvilka tillfölje af hotelser aldrig af dem oroas. Preparcring af triä. På Djurgårdsvarfvet i Stockholm har härmed gjorts följande experiment: Ett häl borras i midten af en stock, tall, gran eller björk, deri nedslås ett rör, som står i förbindelse med en kautschukslang, hvilken åter är ledd från en tunna, fyld med lösning af kopparvitriol i vatten, och belägen i andra våningen af ett hus eller på en dermed motsvarande höjd. Den tryckning, som hå igenom förorsakas, är så stark, att kopparvitriol-Ii ningen intränger i trädet och utsipprar i båda ändarna af stocken. De gjorda försöken lyckades förträffligt, och kommer ett franskt bolag, som gjort uppfinningen, att derå uttaga patent. En fransman ledde experimenterna, hvilka åsågos af h. exe. franske ministern Lobstein, general Akrell, amiral Kreuger, öfverste Ericson, expeditionsehefen Brändström, grefve Rosen m. fl.