lycka; glada förhoppningar för fäderneslandets sramtid, — sådana äro de rika skatter vi hafva att försvara, att göra oss värdige, — och alla dessa skatter äro band, som fästa Ridderskapot och Adeln vid Iders Maj:t, hvars ädla hjerta genom mildhet och välgörande ständigt ökar deras styrka. Den välsignelse, Ridderskapet och Adeln öfver Eders Maj:t nedkallar, skall ej heller uteblifva, ty lönen kommer från Honom, som gifvit bönens kraft äfven åt de talrika föremål för Eders Maj:ts synnerliga omvårdnad, hvilka naturen nekat lyckan att kunna med ord uttrycka sin tacksamhet. Tfak-d.of, svar ag finner i Edra uttryck en ny borgen för ett rättvist erkännande af den sällhet och iära som min Gemåls höga omsorger grundlagt, och hvilka af dyrbara föremål för Min ömhet med hvarje dag utvecklas och befästas. Sverges lycka skall alltid utgöra en af Mina lisligaste och uppriktigaste önskningar, och med förnyande af denna försäkran ber Jag Ridderskapet och Adeln aldrig tvifla på Min erkänsla och bevågenhet.? . Presteståndet: Med gammal, oförställd och alltid lika varm tillgifvenhet och vördnad närmar sig Presteståndet Eders Kongl. Maj:ts person. Sverges Presterskap skall aldrig upphöra att ära och älska en hädangängen stor Konungs Maka, vår nuvarande lyekas och våra förhoppningars Moder, det sköna föredömet af qvinlig välgörenhet och godhet. Må ännu många år af helsa, glädje och sällhet bland höga afkomlingar i tredje och fjerde led vara Eders Kongl. Maj:t beskärde.? Enkedrottningens svar: Jag är van att hos Presteståndet finna en tillgifvenhet som Jag alltid vetat att lifligt värdera. Edra förnyade försäkringar derom påkalla hela Min tacksamhet, då de återföra minnen, som för Mitt hjerta alltid skola vara dyrbara. Borgareoch Bondeståndens tal och de å dem lemnade svar voro i samma stil. Hos H. K. H. Kronprinsen. leldd. ech Adeln: vIögborne Furste! Ilöga pligter hafva under den sednast förslutna tiden hållit Eders Kongl. IIöghet aflägsnad från vårt sädernesland, och skola sannolikt äfven framgent ofta göra det. För den billiga saknaden häröfver finner Ridderskapet och Adeln likväl en ersättning i det goda, Eders Kongl. Höghet kan såsom Norges Vice-Konung åt Brödrafolket bereda. Föreningen mellan den Skandinaviska halföns folk tillåter ej, att det enas lycka betraktas alldeles oberoende af det andras, och då Sverge nödgas afstå fördelen af hders Kongl. Höghets personliga närvaro och verksamhet, sker det under den glada visshet, att ej tid eller afstånd skola förminska det deltagande, hvarmed Eders Kongl. Höghet hittills följt utvecklingen af våra vigtigare angelägenheter.? Kronprinsens svar: Den befattning såsom ViceKonung i Norge, Konungen, Min höge Fader, behagat åt Mig uppdraga, har, på samma gång den gifvit mig tillfälle att närmare lära känna vårt trofasta brödrafolk, öfvertygat Mig om nyttan af det samband Unionen gjort möjligt. Det gifves emellan de två folk, som bebo den Skandinaviska halfön, något mera gemensamt, än blott den politiska Unionen. Det är i grunden samma hugstorhet, samma högsinta trofasthet, samma lifliga verksamhetsdrift, samma gamla Nordmanna-egenskaper, med ett ord, som utmärka dem båda; och för bådas framtid ligger deruti ett evigt groende frö till en utveckling, hvilken, vårdad med omsorg, i förening med aktning för ömsegidig rätt, icke annat kan än för båda blifva välgörande och följdrik. De arbeten, åt hvilka J, gode Herrar af Ridderskapet och Adeln, nu skolen egna Edert fosterländska nit och Eder upplysta verksamhet, skola utan tvifvel, genom sina frukter, derpå gifva förnyade bevis, och med lifligaste deltagande önskar Jag Eder dertill lycka.? Presteståndet: För Presteståndet skulle det varit smärtsamt att veta Deras Kongl. Högheter frånvarande från det gamla Fäderneriket, om vi icke tillika vetat, att med frånvaron åsyftades dyra pligters fullgörande, uppfyllandet af ett högvigtigt och ärofullt kall. Stor är deremot vår glädje att se Deras Kongl. Högheter åter i Sverges Konungaborg närvarande. Emottag, Allernådigste Kronprins, Presteståndets lyckönskan till den lifliga kärlek, den varma hyllning, som Eders Kongl. Höghet i Brödrariket så rättvist vunnit. Emottag ock försäkran om vår trofasta kärlek och redliga hyllning. Var särskildt derom försäkrad, att Sverges Prestestånd alltid med diup vördnad och oskrymtad tillgifvenhet och trohet skall se upp till den ädle Furste, som vill vara svenska kyrkans vän och stöd, vetenskapernas och de sköna konsternas beskyddare och en kraftfull befrämjare af all god idrott. Kronprinsens svar: vDet är med liflig erkänsla, Min Gemål och Jag emottaga uttrycken af Prestestindets välönskningar och tillgifvenhet. J gån, gode Herrar af Presteståndet, att vid det riksmöte, som nu är inne, ånyo intaga Eder plats bland svenska folkets ombud, för att med Eder upplysning, Eder erfarenhet och Edert fosterländska nit taga del uti rådslagen och besluten om medlen att befordra vårt älskade fäderneslands förkofran och utveckling. Behöfver Jag väl säga Eder, huru lifligt Jag dervid följer Eder med Mina välönskningar? Närvarande eller frånvarande skall Jag med Eder glädja Mig öfver det goda, som af Eder verksamhet blifver en följd för samhället och dess höga intressen. Borgarståndet: vMed dessa känslor (underaånig vördnad och tillgifvenhet) hembär Borgareståndet sin varma och hjertliga välkomsthelsning till Deras k. Högheter och gläder sig åt lyckan att åter se Konungahusets alla ättlingar samlade i den vise och fosterländske monarkens borg. Den varma hyllning, som Deras Kongl. Högheter i brödrariket erfarit, måste med lifligt deltagande kännas i Svenska bröst ty denna hyllning åt stora och ädla egenskaper är i sjelfva verket icke annat, än ett genljud af de förenade brödrafolkens gemensamma känsla.? mm ms mm KAR Ja sköna siälsrika aan ännna AamAHA. —