— Den vanginnige från S:t James. . (Ofversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Ingenting skriftligt utropade mr Lorenzen förundrad och kunde ej undertrycka en lätt rodnad, som göt sig öfver hans panna och vanligtvis bleka kinder. — Sir John har alltså . . . meddelat er mina betänkiigheter rörande mr Sidney? — Det har han, svarade jag och såg i spegeln, framför hvilken jag just nu slutat att raka mig, den gode öfverläkarens temligen förlägna ansigte. — Sir John har ej haft någon hemlighet för mig, utan tillochmed frågat mig om min mening. — Om er mening? ... Dock, det är helt naturligt, då ni äfven sett patienten ..Här tycktes mr Lorenzen för första gången erinra sig, att han aldrig begärt att få höra min tanke om mr Sidneys helsotillstånd. Min åsigt kan för öfrigt blott vara ytlig, tillade jag; — ty ni har sett honom i fyra år och jag blott i sex veckor. — Får jag kanske veta, hvilken åsigt ni uttalat för sir John? — Densamma, som jag från första ögonblicket haft. — Huru, sir? Det skulle göra mig ondt, om min långa tystnad beträffande ett så vigtigt ooh intresgant föremål i vetenskapen ... — Sxulle återfalla på er sjelf . .. vill ni säga. — —