Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1856, sida 2

uppmärksamhet. Då VIIUuma häremot BJolec några invänningar svarade drottningen, att det icke var första gången Spanien styrts af presterskapet och att dess historia kan med stolthet uppvisa namnen Ximenes de Cisneros, kardinal Alberoni och Puertocarrero, erkebiskop af Granada. Efter ett långt samtal med Viluma, syntes H. M. öfvertygad. Hon hade sedan en hemlig öfverläggning med konungen, hvarefter han lät kalla Narvaez. Men ehuru drottningen visade benägenhet att gifva efter, ville hon likväl icke gifva efter i allt; hon försvarade terrängen fot för fot och erhöll slutligen hvad ni skall få läsa i statstidningen: det fullkomliga upphäfvandet af lagen om kyrkogodsens försäljning och annuleringen af allt hvad som gjorts sedan Juli månad 1854 för att modificera eller ändra konkordatet. Ni inser fullkomligt i hvilka sväfvande termer detta dekret är affattadt och hvilken hotelse det innefattar emot köparne af kyrkogodsen. I morgon kan man, med detta officiella dokument i handen, förklara för ogiltiga alla de försäljningar, som hafva modificerat eller ändrat det förut med Rom afslutade konkordatet. Det skulle vara svårt att redogöra för sinnesstämningens verkliga beskaffenhet. De moderate äro bedröfvade i trots af sin triumf; de liberale äro lugna och alla förutse en nära förestående katastrof. Ingen visar hvarken oro eller modfäldhet; man ser öfverallt detta lugn som föregår stormen. Innan jag slutar vill jag meddela några detaljer rörande tillkomsten af riyodon )-ministeren, såsom man nu kallar den ministeöre, som undertecknar de kungliga dekreterna. Efter sin affär med hr Guell y Rente, bevistade marskalk Narvaez en bal på hofvet, drottningens födelsedag. Drottningen dansade första dansen med O Donnell, hvarefter hon, med förbiseende af etiketten som fordrar att H. M. dansar andra dansen med en medlem af diplomatiska korpsen, nalkades Narvaez, som nyss samtalat med kungen, och sade till honom i det hon räckte honom handen: Måste jag söka upp dig? — E. M., svarade Narvaez, van vid etiketten vid utländska hof, vågade jag icke nalkas er person, utan att hafva blifvit kallad. — Deri har du gjort orätt, och såsom ett rättvist straff för ditt fel vill jag att du dansar med mig. — Madame, genmälte marskalken, jag vet icke om jag är värdig att vara E. M:s kavaljer; åren hafva nästan kommit mig att glömma ungdomens öfningar. — Det betyder ingenting, jag skall föra dig i dag, du skall föra mig i morgon. Denna konversation, som fördes ganska högt, hördes af alla på balen; den uppmärksammades i synnerhet af ODonnell, hvilken, liksom en svartsjuk älskare, höll sig på några stegs afstånd från II. M. för att lyssna till hvad som sades. Hvad han hört grep bonom så häftigt, att han icke kunde dölja sin sinnesrörelse, hvarför han föregaf ett illamående och aflägsnade sig genast. Drottningen började då promenera med Narvaez. Han åtföljdes af Moyano och Nocedal, hvilka äro de som mest bidragit till de senaste händelserna. General Dulce, som är ganska rättfram, nalkades gruppen, då han såg huru illa hans partis aktier stodo, och hviskade till Nocedal: Det tycks som om man arbetar mycket här! Nocedal svarade med den köld som är honom egen: Nej, min herre, man har redan arbetat. Före kontradansens slut, hade Narvaez redan vunnit bataljen. Ännu en liten anekdot om Narvaez, när han presenterade sitt program för drottningen. H. M. emottog marskalken med älskvärdhet och detta skälmska småleende som Bourbonerna ensamna besitta. Drottningen lyssnade till programet med interesse, yttraI de 2 eller 3 gånger sitt bifall, och när han slutat, sade hon till honom: Jag tycker mycket om ditt program, ehuru det verkligen innehåller ett stort fel. — Nå hvilket, frågade Narvaez, med en viss sinnesrörelse; det duger då intet? — Nej, svarade II. M., emedan jag förbehållit mig rättigheten att sjelf presentera ett. Du har utan tvifvel trott, att jag ännu var den muntra, yra och barnsligt uppriktiga drottning, som man så ofta bedragit? Nå väl, du har misstagit dig: jag är drottning och jag vill vara det! Bry du dig om ingenting; jag skall underrätta dig om hvad du har att göra. Marskalken lemnade drottningen högst missnöjd. Hr Escosura har till La Presse åter insändt en artikel, hvari han bevisar att enväldet blifvit återstäldt i Spanien, ehuru man ännu maskerar det med några konstitutionella fra2. ad anm hunnit 8.