varit det svenska folket beskördt. vi böja oss derföre i stoftet för den himmelske Sifvaren och nedlägga äfven för den jordi;ke Åonungen våra offer af tacksamhet och kärlek. 0 vi njutit gifver oss för framtiden de bästa förhoppningar. En af dessa har närmat sig uppfyllandet genom den förbindelse E. K. M:ts andre herr son nyligen ingått. Emottag allernådigste konung, den hjertliga lyckönskan presteståndet i anledning häraf frambär. Emottag ock vår lika underdäniga som uppriktiga försäkran om vördnad och trohet, om redliga föresatser att i offentliga och enskilda åligganden motsvara E. K. M:ts önskningar och värt kalls fordringar, och om oförtrutna bemödanden att under det riksmöte, som förestär, lugnt, samvetsgrant och efter bästa insigt behandla de ärenden, som förekomma. Borgareståndets talman yttrade efter den öfliga underdånighetsfrasen: yFlera vigtiga och betydelsefulla samhällsfrågor hafva sedan sista riksdag, i öfverensstämmelse med rikets ständers und. framställningar och beslut, blifvit af E. K. M:ts vishet genomförda till rikets gagn och bästa. Då rikets ständer åter sammanträda, för att taga under handläggning de vigtiga och maktpåliggande ärenden, som nu blifva föremål för deras öfverläggningar och medverkan, synas mer än vanligt lyckliga förhållanden i landets inre och yttre ställning båda gagneliga resultater af riksdagens stundande verksamhet. Borgareståndet, hvars välstånd och trefnad så väsendtligt bero af landets utveckling och förkofran, skall säkerligen i detta, som i allt, hvilket länder till rikets sannskyldiga nytta och ära, med endrägtens nit bidraga till en för framtiden lyckosam lösning af de framställningar, som hos rikets ständer till pröfning förekomma. Såsom vanligt på engång enklast, hjertligast och minst underdånigt, yttrade Bondeståndets talman: Då folkombuden åter samlas omkring sin konungs thron, för att i den betydelserika timmen för ett nytt riksmötes öppnande emottaga konungens budskap om fosterlandets angelägenheter, framträda helt naturligt på en gång för tanken minnenas skördar, hjertats glädje öfver stunden och framtidens hopp. I första rummet besinna vi då i dag, huruledes fäderneslandet uti jordbruk och bergshandtering, handel och näringar vunnit måhända förr icke anade framsteg genom den gudomliga försynens beskydd, och dernäst genom konungens aldrig hvilande omsorger att värna och hägna landet samt befordra tidsenliga förbättringar uti statens inre lifs verksamhet, uti lagar och författningar. Häraf alstras och lefver den tacksamhet, som bondeståndet uti enkla ord, men från hjertats djup, till sin älskade konung har nåden och glädjen att i denna högtidliga stund frambära. Uti så beskaffad det förflutnas erfarenhet hemtar jemväl bondeståndet stöd för sitt hopp om framtiden; och då det synes uppenbart, att en hastig och betydelserik utvecklings-period för vårt land inträdt, dervid största omsorg fordras vid att kunna tillegna sig och väl använda det goda, men på samma gång undvika det onda, som dermed vill följa, sätter folket, nu som förr, sin lit till sin konung. Och bondeståndet skall icke svika, så vidt på detsamma ankommer, att, efter bästa förstånd och makt, söka befordra fäderneslandets ära och lycka. Gud bevare vår älskade konung! Då läsaren nu torde ha nog af tal på engång, vilja vi uppskjuta refererandet af de Trettiotvå (säger 32) tal, som vexlades vid de enskilta uppvaktningarne, tills i morgon. Sistl. Fredag förrättades hos Ridd. och Adeln val af s. k. Bänkmän, hvilka blifva de, som komma att utse Adelns elektorer, hvilka åter skola tillsätta ledamöterna i Utskotten. Af utgången utaf detta första (bänkmans) valet beror sålunda ståndets politiska karakter för åtminstone början af riksdagen. Nu blef utgången den man kunde vänta, att af 50 bänkmän Junkerpartiet tillsatte 37. Antalet antecknade ledamöter var 380, i voteringen deltogo 285, af hvilka 173 röstade på Junkrarnes och 112 för Grefve v. Platens lista, oaktadt de förra gjort sin lista så strängt konservativ som möjligt och motpartiet deremot varit så beskedligt som möjligt. Denna seger, yttrar Aftonbladet, torde likväl mindre böra tillskrifvas en absolut öfvervigt å junkerpartiets sida än dels den vida strängare disciplin, som hålles inom dess leder, dels den omständigheten att dess kärna utgöres af militärchefer och deras subalterner samt hofadeln i Stockholm, då deremot de, som slutit sig till de liberala, tillhöra landtadeln. 2 ÅAJAJ