står på en vänskaplig fot med gretve Walewski, har upphört att beträffande de sväfvande svåigheterna förhandla med utrikesdepartementet, utan lord Clarendon sjelf har åtagit sig detta besvär. Neapel påstås icke längre vara dagens vigtigaste fråga, och England sjelit betraktar tilldragelserna i Östern såsom vida mora förtjenta af uppmärksamhet. Förhållanderna ha blifvit mycket intrasslade, och Österrike vågar icke mycket med den fortfarande ockupationen af Donaufurstendömena. Det sluga Winerkabinettet vet denna gång.n som alltid att draga nytta af de andra makternas stridigheter. Situationen skildras som så mycket betänkligare, som hr Thouvenel (franska ministern i Wien) skall hafva meddelat sitt hof saker, som äro ganska oangenäma för detsamma. Under sådana omständigheter är det sannolikt, att pariserkunferenserna icke öppnas förr, än Louis Napoleon så blandat sina kort, att han kan vara säker på sitt spel och beherrska den politiska terrängen. Men fortfar spänningen emellan England och Frankrike i Orienten, så blir resultatet af kenferenserna icke det som man kunnat vänta. I Paris uppehåller sig en beskickning från Birmanernas kejsare. Genom sina ovanliga orientaliska drägter väcka dess medlemmar mycket uppseende ibland Parisarne. Den anföres af en general dOrgoni, som, oaktadt sitt italienska namn, är en infödd Fransman och egentligen heter Girodon. Han kom till Indien 1850 och sökte först tjenst hos engelska ostindiska kompaniet, men rönte ett afslag, hvarpå han 1852, då kriget utbröt emellan Engelsmännen och Birmanerna, vände sig till de senare, som han lyckades göra betydliga tjenster, till belöning för hvilka han utnämndes till general. Den 18 hade beskickningen audiens hos kejsaren. I sin korta berättelse om denna audiens förmäler Monitören, att de birmanska gesandterua hafva i uppdrag att komplimentera kejsaren och bringa honom skänker. Bland skänkerna befinnes en safir af sällsynt skönhet för kejsarinnan, en stor guldskål och en rik med rubiner besatt värja för kejsaren. I det korta tal, som föregick presenternas öfverlemnande, yttrades, att kejsaren måtte betrakta dem som symboler: värjan af framgång i krig, skålen af öfverflödet; safiren för kejsarinnan hade skickats som ett prof på Birmas produkter. Då det icke gerna låter tänka sig, att en beskickning far den långa vägen från Birma till Frankrike, blott för att säga detta lands beherrskare några komplimenter och lemna honom några presenter, undrar man hvad dess egentliga mål kan vara. Det förtäljes, att den skall erbjuda Frankrike ett stycke land, hvaraf redan 1778 den då regerande kejsaren i Birma ville göra Ludvig XVI en present. Detta gebit har en präktig hamn i närheten af Martabanviken. Den gissningen är mycket naturlig, att Birma i Frankrike söker ett stöd emot de äfven på östra indiska halfön öfvermäktige engelsmännen, ett stöd som kunde vinnas, om Frankrike hade en besittning att försvara på halfön. SPANIEN. Man befarar, att upphäfvandet af suspensionen af lagen om kyrkooch national-godsens försäljning skulle förorsaka en finans-krisis. Man begriper icke huru finansministern skall kunna få inkomster och utgifter att balansera. Detta blir så mycket svårare, som regeringen beslutat att brödpriserna i hufvudstaden icke skola stiga mera, hvarigenom den pålägger statskassan en ny börda. Statstidningen för d. 20 innehåller 3:ne dekreter af vigt. Det första meddelar en fullkomlig amnesti till förmån för alla, som varit invecklade i Juli-tilldragelserna. ODonnell hade redan de facto gifvit denna amnesti, enär han, tvärtemot hvad som annars varit fallet i Spanien, skonat sina i Juli besegrade politiska fiender. Det nya kabinettets amnesti är alltså endast en af nödvändigheten föreskrifven bekräftelse af den förras politik i detta hänseende. Det andra dekretet upphäfver offentligt det beslag, som var lagdt å enkedrottningens egendomar. Det tredje stadfästar de sedan d. 14 Juni 1854 skedda utnämningar. Denna stadfästelse synes vara grundad på den förutsättningen, att alla regeringshandlingar efter d. 14 Juni?1854 äro olagliga och behöfva en ny sanktion för att vara gällande! AMERIKA. Per telegraf känner man valresultatet i de begge staterna Connecticut och Florida. I båda hade Fremont segrat öfver Buchanan. Man ansåg med hvarje dag för mindre sannolikt, att de franske jernvägs-tjufvarne skulle blifva utlemnade.