StyckegogTidningarnas oförmirkta uppkhomst i England. Så länge censurakten ägde laga kraft, fanns i England ingen annan tidning än London Gaaette, som utgafs af en tjensteman i statssekreterarens byrå och icke innehöll annat, än hvad statssekreteraren ville låta nationen veta. Det fanns visserligen många periodiska skrifter, men ingen af dem kunde kallas tidning. Welwood, en nitisk Whig. utgaf en journal, under namnet Granskaren, men hans Granmskare innehöll, liksom den Granskare? Lestange förut utgifvit, inga nyheter, utan endast politiska afhandlingar. En något vriden bokhandlare, vid namn Johan Dunton, utgaf den Atheniensiske Mercurius, men denne afhandlade uteslutande vetenskapliga, samvetsoch galanteri-frågor. En medlem af kungliga societeten, vid namn Iloughton, utgaf en journal, som han kallade en Samling till handelns och industriens förbättrande.? Men hans Samling innehöll föga mer än priser på aktier, förklaringar öfver methoder att göra affärer i City, puffar för nya projekter och bokannonser, qvacksalfvare-medel, chokolad. Spaavatten, zibethkattor, kirurger, hvilka sökte fartyg, betjenter, hvilka sökte husbönder och damer, hvilka sökte män. Om han någon gång tryckte en politisk nyhet, så tog han den ur Gazetten. Sistnämnde tidning var en så praktisk och mager krönika öfver tilldragelserna, a tden, ehuru utan rivaler, dock hade en ganska fåtalig publik. Endast 8000 exemplar trycktes, säledes vida mindre än ett för hvarje socken i konungariket. Den, som blott ur Gazetten? hade studerat sin egen tids historia, skulle fått lefva i okunnighet om många tilldragelser af högsta vigt. Ilan skulle t. ex. icke vetat af krigsrätten öfver Torrington, Lancashire-processen, förbränningen af biskopons af Salisbury herdabref eller hertigens af Leeds anklagels Men bristerna i Gazetter kompletterades till en viss del i London genom kaffehusen och i landsorten genom nyhetsbref. Den 3 Maj 1693 förlorade den lag, som underkastat pressen censur, sin gällande kraft. Inom fjorton dagar derefter annonserade en gammal Whig, vid namn Harris, som förut försökt att upprätta en tidning med titel: Inoch utländska nyheter, men hastigt nödgats öfvergifva denna plan, att de genom tyranniet fjorton år förut undertryckta Inoch utländska nyheterne? ånyo skulle utkomma. Tio dagar efter första numret af denna tidning trycktes de första numren af English Courant. Derefter kommo Paketbåten från Holland och Flandern?, Pegaspus. Londonska nyhetsbrefvet, Londoner-Post, Flygande posten, Den gamle postmästaren, Postiljonen och Postryttarend. Historien om Englands tidningar från denna tid till våra dagar är en högst intressant och lärorik del af landets historia. I pörjan voro de små och af obetydligt yttre. Till och med Postiljonen? och Postryttaren, hvilka tyckas ha varit de bäst redigerade och haft största publiken, voro uselt tryckta på smutsbruna papperslappar, dem man nu för tiden icke skulle anse goda nog till gat-visor och andra slagdänger. Endast 2:ne nummer i veckan utkommo, och hvarje nummer innehöll föga mera än en enda spalt af ett bland nutidens dagliga tidningar. Hvad man nu kallar en ledande artikel, syntes mycket sällan till, utom då nyheter fattades, då de holländska posterna uppehöllos af vestlig vind, då ingen forvagn anhölls af stråtröfvare, då ingen edvägrande menighet blifvit skingrad af poliskonstaplar, då ingen gesandt hållit sitt intåg med en läng svit af sCxspann-vagnar, då ingen lord eller skald blifvit begrafven uti WestminsterAbbey, och då det följaktligen var svårt att fylla fyra torftiga sidor, eller kolumner, såsom de kallas i boktryckare-stil. Dock voro de ledande artiklarne. om också, som man tydligen kunde märka, införda i brist på mera fängslande ämnen, ingalunda illa skrifna. Everiannons. En tidning i Prag innehåller följande frieriannons: 43 år, det är ännu icke någon olycka, och dock är jag redan 3 års enka. Min handtering är god, mina inkomster föda en man och jag är vacker. På theatern kallade mig en person nyligen fröken. Jag drifver en pergamentsfabrikations yrke. Till Holland levererar jag skinnen nr 7 och 9, till Belgien nr 1 och 4, till Danmark blott n:o 2. De andra nr äro ännu att få, liksom jag sjelf. I reda penningar eger jag omkring 3,800 rdr. Bref utbedjas portofria. Jag har också en son, som är 27 år gammal, men han försörjer sig sjelf; han sköter kulisserna i stadstheatern i Prag. Pelice Krigelman, Pergamentsoch Trummfabrikantska, Slosshoft nr 74. -H3n TNA TNINES NE FEK TESETE FAR HTT se ogR Je