Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1856, sida 2

Bohus Läns Tidning återgifver följande för dess sunda och goda lefnadsreglor behjertansvärda Bref från en gammal handtverkare. Jag hör med glädje att du ämnar resa på ditt yrke. Jag önskar dig lycka, men drag fördel af resan. Haf som man säger: båda ögonen öppna, det ena för ditt hand och det andra för erfarenhet i allmänhet. Det är en gammal regel att en menniska lär mera på en tre månaderg resa än tio års vistelse i hemmet, samt frigör henne dessutom från en mängd fördomar. Resor äro bildningsmedel, som icke nog kunna rekommenderas, synnerligast för handtverkare. En ung man med vöppet öga och godt förstånd hemtar lärdom af allt: umgänget med menniskor, naturen och nya föremål i alla vägar. Undvik värdshus och dylika ställen der söndagen firas med sus och dus, der måndagen äter upp veckolönen, arbetslusten förloras och framtiden suddas bort. Det var förr i verlden ingen skam att vara rusig en och annan gång, men nu är det annorlunda, då detta nöje — om det så kan kallas ensamt är hamnbusarne förbehållet. De få stunder af overksamhet som en behöflig hvila gör nödig för oss, kunna numera egnas åt bättre och angenämare förströelser genom den lättade tillgången på god och undervisande läsning. Ingen har ruinerat sig genom läsning, men många tusende supit sig till tiggare, oberäknadt de otaliga familjer som släpats med i eländet. I våra dagar är det vetandet som adlar. Men högmodas aldrig öfver hvad du tror dig känna mera än andra. Högmod i allmänhet — det må nu gälla börd, penningar eller talanger — är narraktigt om (j föraktligt och den verkliga förtjensten är alltid fri från detta lyte. När du bosätter dig en gång så fästa som hufvudvilkor för din fortkomst: sit, ordning, ordhållighet. men framförallt ärlighet samt om det lå er sig göra äfven prisbillighet, och du skall aldrig sakna dagligt bröd. Det vunna förtroendet och sparsamheten skall sedan förskaffa dig ryggstöd för att betrygga din ålderdom. Lägg dig vinn om förkofran i ditt yrke, men akta dig för köpenskap och binäringar; mångens med svett och möda förvär rade förmögenhet har fått dansa för fåfängan att sa sig i handel, åkerbruk Ke., saker, som varit frimmande för det inlärda yrket; det har blifvit vanskött och obestånd har varit följden. Du känner ordspråket: den som har många jern i elden får något brändt. -Arbete är lika god som krigarens — men nyttigare för hvarje samfund — och den sanna förljensten beror på att sköta sitt yrke väl, icke på hvad handtering eller embete man innehar, ty hur mängen hög embetsman, sirad med stjernor och bandstumpar, har icke varit klåpare i sin syssla eller tjenst — och då är det ju fusk i alla fall? Framåtskridandet har de senare åren verkat betydligt på vissa handtverk, hvars utveckling genom sina idkares flit och praktiska duglighet vunnit utomordentligt i materielt hänscende, men äfven i allmän aktning. Något som bidrager till det senare för personen är ambition och afsägelse från fåfänga. Var höflig mot alla. Det kostar så litet att vara undfallande, hvilket efter nutidens fordringar anses som en ovilkorlig skyldighet. Dessutom är råhet i seder och uttryck något så urmodigt och bevisar så lålig uppfostran att en knekt blygs derför. Skäms aldrig för din handtering; sätt en heder uti utt vara den förste i ditt fack. Glöm aldrig att flien och sparsamhet en äro föräldrar till oberoenlet! AAmmm