Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1856, sida 1

— Uvarför så? — Väl, emedan J der skullen hafva funnit Pereys tjenare, Phillipps. och genom fortsatt förbindelse med honom sannolikt redan för två år sedan virosit Percys vistelse-ort ... — IIvad säger ni? — För ungesär två är sedan upptäcktes nemligen denna af Phillipps, som uttröttligt sökt sin herre, likasom hån äfven i hela fyra års tid sökt er ... — Den förträrslige mannen! — Men illa skulle det hafva varit, emedan J sannolikt på denna väg skullen fallit i händerna på en annan, som å sin sida äfven trodde, att J ämnaden er till Dunsdale. — Ah, vi anade just detsamma! — Jag påstår ingenting bestämdt, mylady; det är blott något, som jag med sannolikhet autager. Säg mig nu, hvarför ni afstod från ert beslut att begifva er till Dunsdale! — Genom den utan tvifvel falska underrättelsen, att Percy blitvit förd till London. Denna underrättelse fingo vi af samme man, som lånat Percy hästen, och som svor, att han ej visste af något, utan var fullkomligt oskyldig. Vi gingo eller snarare flögo till London, men der kunde ingen Percy anträffas; Vi reste omkring i hela England, men ingeustädes någon Percy ... ack, sir, huru skall jag kunna skildra för er dessa tröstlösa, förtärande resor och vår egen. förtviflade sinnesstämning? — Men fick ni ej, sir Robert, något godt råd af er bror, juristen? — Hvartill skulle han råda, sir? Han hade en skarp och klar praktisk blick, men vi saknade ju alla bevis. Hvilka voro vära motståndare? ... Ni vill kanske fråga, hvarför vi icke uppträdde offentligt inför hela verlden med vår sak; men kunde vi