— Icke ett ord. Sådan ställningen nu är, är det omöjligt. Den förvåning, hvarmed detta gåtfulla svar uppfyllde far och dotter, var obeskriflig, och dock förmådde jag ej lyfta den hemlighetsfulla slöjan för deras ögon. Janv satte mig redan samma morgon vid skrifbordet och skref följande trenne bref: I det första underrättade jag Phillipps i korthet och utan namnuppgifter om den lycka, jag haft, och bad honom genast möta mig i S:t James, för att der i förening med mig arbeta på viscountens af Dunsdale flykt. I det andra anbefallde jag i visconntens namn hofmästaren på Dunsdale-Castle att skicka den bäste resvagnen med sex hästar och dessutom sex välberidne och beväpnade tjenare till ett ställe, som jag noga beskref för honom, i grannskapet af S:t James; han skulle ögonblickligt afsända dem, och de skulle på det nämnda stället afbida mina ordres och städse hålla sig färdiga att bryta upp. Det tredje brefvet skref jag till direktören i S:t James, för att underrätta honom, att jag lyckligt slutat mina förrättningar och vore att återvänta inom två eller tre dagar. Detta var naturligtvis icke nödvändigt, men jag hoppades, att Percy genom detta bref skulle få underrättelse om den lyckliga utgangen af mitt företag; för att förvissa mig derom, tillfogade jag följande postskript: