Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1856, sida 1

— Så är det, inföll jag med en tanke på de ord, jag hört Mortimer under dryckeslaget yttra till sina vänner. — Tillåt mig emellortid ännu en fråga! Hvarför reste ni icke sedermera till Dunsdale-Castle, som är er egendom? — Ack, sir, han, som gjort det till min egendom, hvar var han? Vågade jag utan honom betrakta det såsom min egendom och säga till hans underhafvande: här är jag ... jag är er herrskarinna, men hvar er herre är, det vet jag icke. — Slutligen besökte ni dock denna egendom ... — Ja, men blott för att forska efter honom och underrätta honom, att vi utbytt vistelse-orten hos min farhror mot den, i hvilken ni fann oss i går. — Jag vet ... — Och hvad ämnar ni nu göra? frågade mig sir Robert. — Det vill jag säga er. Jag har tre bref att skrifva. v Till Percy, till Percy! jublade Ellinor. — Nej, icke en rad till honom ... — Min Gud! Och får icke heller jag ... — Jo, ni må skrifva. men lemna mig brefvet, ty endast jag kan framföra det. — O, herrligt, herrligt! Då får han det bestämdt. Ack, det blir det första bref han får. Men till hvilka personer ämnar ni skrifva? — Först och främst till Phillipps, som söker er på annat håll. Jag måste underrätta honom, att han nu kan bespara sig besvär, och att han kan komma, för att ... ledsaga Percy hit; dorefter till hormästaren på Dunsdale Castle och slutligen till en person, som är i Percys grannskap, at hvilken han skall erfara, att jag varit lycklig i mina företag. — Och ni skrifver verkligen icke till honom sjeli?