Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1856, sida 2

blifvit nämdt om den fråga, som ju icke kunde falla, nemligen representationsfrågan, lika litet som om ett bättre ordnande af vårt kommunalväsen, eller att den vigtiga frågan om en bättre reglering af vårt kreditoch bankväsen icke blifvit vidrörd. Må man fasthelldre, enligt skaldens lära, värdera hvad som finns och ej endast det som fattas. Och man finner många ämnen i detta afseende till stor hugnad. De lofvade propositionerna om lagförslag åsyftande att göra regeringsformens 16 5 till en sanning, samt att fastställa en myndighetsålder för qvinnan, äro ägnade att väcka den största tillfredsställelse, likasom ock löftena om fortgående på den fria handelns bana samt om förändring i vissa delar af beskattningen, hvartill ock hör postskjutsen. Med glädje finner man ock att ett jernvägssystem är uttänkt, m. m., samt att allt hvad i dessa och andra hänseenden kan göras till landets förkofran icke kräfver någon förhöjning af bevillningen. Med icke mindre belåtenhet saknar man allt tal om Stockholms befästande och anslag tili den stora flottan. Man kan blifva förtjust af mindre, men det är väl ändock bäst att stäfja sin förtjusning till dess man får se propositionerna i deras detaljer. Under tiden vilja vi likväl hoppas det bästa. På samma gång vi lyckönska fäderneslandet och lyckönska regeringen till dessa framtidslöftens goda uppfyllelse, kunna vi ej undertrycka den reflexionen, att få eller ingen regering i verlden befinner sig i den lyckliga ställning, som den nuvarande Svenska, att kunna bereda sig ett odödligt namn för uträttade stora värf. De alldraflesta af våra reformfrågor äro redan så genomarbetade i opinionen, att regeringen blott behöfver lägga handen vid deras bringande till verkställighet. Man har, så att säga, blott att sätta sig ned vid det dukade bordet. I andra länder är förhållandet helt annorlunda. De regeringar, som der skulle vilja gå framåt i tidens rigtning, skola på de flesta ställen mötas af ganska många hinder och stort motstånd uti opinionens dels fördomar, dels ringa mognad. Hos oss är detta, med få undantag, icke förhållandet. Hela landets upplystare opinion är åtminstone enig om de alldra flesta reformfrågor, äfven om en del af massan jemte dem, som ockra på dess fördomar, ännu ej uppfattat rättmätigheten och vigten af en och annan, såsom t. ex. till religionsfrihetsfrågan, qvinnans myndighet, m. m. Häri ligger för en fosterländsk regering en otrolig fördel, hvil ken den ej borde, såsom det länge skett, försumma att begagna. Sådana försummelser komma nemligen ganska oangenämt efter. Eller månne det icke skulle känts rätt behagligt för H. Maj:t i denna stund att hafva tagit initiativet t. ex. till den vid förra riksdagen genomförda tullreformen, i st. f. att hafva framkommit med en proposition i motsat syfte? Det vore i sanning godt om vederbörande nu lärt sig inse detta och fatta hvad de kunna vinna för sin egen ära och eget inflytande — att nu ej tala om fäderneslandets välfärd — om de ville taga försteget i sådana frågor, som tydligen hafva framtiden för sig. Och hvad mer om ett sådant förslag en gång förkastas? Månne det icke är bättre, att kunna hänvisa på att man velat det rätta, fastär rådande fördomar och oförstånd omintetgjorde den goda afsigten, än att stå såsom den de städse hin drat allt fortgående, ända till dess man blifvit öfverväldigad af rörelsen? Vi önska upprigtigt, att inga regeringspro positioner i motsatt syfte mot de i throntale antydda, måtte under riksdagen framkomm: soch störa det goda intrycket af samma tal Det skall då måhända förunnas svenska fol ket, att se alla saker i endrägt och sämja afhandlas och beslutas till ett älskadt foster lands gagn och fromma. DPilodamnman