blefvo misskända. Negpolitanska regeringen ville icke se, framhärdade på den obycksdigra vägen och upptog illa de vilgrundade förslagen. Den betviflade och underkände af sigternas renhet och besvarade de sunda råden med ett förolämpande språk. Denna hårdnackade vägran tillät icke att upprätthålla de vänskapliga förbindelserna. Följande en stormakts ingifvelser, försökte neapolitanska kabinettet att mildra intrycket af det första svaret. Denna skenbara eftergifvenhet bevisar endast, att Neapel alls icke båller Frankrike och England räkning för den af dem ådagalagda omsorg för Neapels intressen. Vidare uppskof var icke mera måjligt. De diplomatiska förhällandena, som genom Neapel så starkt rubbats, måste afbrytas. Detta afbrott innefattar hvarken en inblanning i Neapels inre angelägenheter, eller nägon fientlig handling. Men likafullt kräfver de främmande undersåternas säkerhet en förening af flottorna. Eskadrarne skola icke sändas till neapolitanska farvattnen, för att icke gifva anledning till några falska utläggningar. Denna åtgärd har ingenting hotande och utgör icke en uppmuntran för dem, som vilja omstörta neapolitanska thronen. Om för öfrigt neapolitanska regeringen återvänder till en sund besinning och begriper sina sanna intressen, så skola de begge makterna skynda att återknyta de gamla förbindelserna och skola skatta sig lycklige att genom denna förening gifva en ny underpant för Europas lugn. Kejsaren och kejsarinnan afreste den 19 till Compiegne, der de skola uppehålla sig 14 dagar för att jaga. Derefter skola de jaga i Fontainebleaus skogar. Marskalk Randon, Algiriens generalguvernör, har utfärdat en proklamation till trupperna i Algirien, hvari han lyckönskar dem till de segrar de vunnit öfver Kabylerna och förkunnar dem att fälttåget kommer att fortsättas till nästa vår, då han hoppas fullborda Kabylernas underhafvande. I Constitutionel för d. 18 läses en artikel, hvilken väckt mycket uppseende för de maskerade hugg, som deri äro riktade mot England. Det halfofficiella bladet låter påskina, att det är Englands skuld, att allt ännu står i stöpet i Orienten. Gränsregleringen i Bessarabien har afbrutits genom tvisten om Bolgrad Såsom bekant gör Ryssland, med stöd af ordalydelsen i pariserfördraget, anspråk på staden af detta namn, som ligger några mil från den med Donau förbundna sjön Yalpuk. England har iagit denna sak alltför allvarsamt, och derigenom förorsakat gränsregleringens afbrott. I sölet med gränsregleringen har Österrike tagit sig en förevänning för sin fortsatta ockupation af Donaufurstendömena. hvilken åter ger Turkiet anledning fördröja kallelsen af rådsförsamlingarne i furstendömena. För öfrigt antyder C., att franska regeringen af Österrike fordrat ett skyndsamt utrymmande af furstendömena. Constitutionels berörde artikel har förmodligen gifvit uppkomst åt ett i Paris cirkulerande rykte, enligt hvilket kejsaren är sinnad att bryta med England och för utförandet af denna afsigt endast afvaktar hopandet af ett visst antal besvärspunkter emot denna makt, hvilka skola tjena till stöd för brytningen. Detta rykte torde dock få räknas till de mindre troliga. B.H:s pariserkorrespondent påstår, att franska regeringen är mycket uppbragt öfver Englands bemödanden att motverka anläggandet af kanalen i Egypten emellan medelhafvet och röda hafvet och att den beslutat med eftertryck uppträda emot dessa bem ådanden. Man ser i tyska tidningar det påståendet upprepadt, att Napoleon endast spelat komedi med England, då han skrifvit det bekanta brefvet till drottning Isabella. Planen till ministerförändringen i Spanien var på förhand uppgjord i Biarritz emellan Narvaez och marskalk Serrano, spanska sändebudet i Frankrike, och gillad af Napoleon. Komedien är ännu icke slut. Serrano skall, för att rädda skenet, begära sitt afsked från gesandtposten. Narvaez och drottningen skola icke bifalla hans begäran och den förre besvärja Serrano att behålla sin post. Komedien slutar dermed att Serrano efter något krus låter beveka sig. LIndep. belge deremot påstår, att Serrano fast beslutat att taga afsked, och tillägger, att detta marskalk Serranos fasta beslut är en tillräcklig vederläggning af det ryktet att han spelat under ett täcke med Narvaez. Det blir alltså interessant att se om Serrano stannar quar på sin post eller icke. Den från Liverpool anlända underrättelsen, att tvenne af de afvikne Nordbanetjenstemännen dit ankommit från Newyork såsom