Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1856, sida 1

Den vandinnige från S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Tänka sig? Ack nej, sir, det låter visst icke tänka sig ... Men om ni ännu icke älskat, vet ni ju icke heller, hvilken sjukdom kärleken kan framkalla ... Hon tystnade och antydde med en lätt rörelse af handen på hjertat: — Har ni den himmelska dagg, som åter kan förfriska detta vissnade hjerta, det regn, som åter kan bringa mitt hopps förtorkade källa att svälla? Nej, det har ni icke ... Men huru var det? Ni sade, att ni icke var gift, och du, fader, försäkrade dock, att m:r — har hustru och barn? Här uppstod en paus, som var pinsam både för far och dotter, Jag svarade djerft: — Ni misstager er, miss Graham. Har ej er far sagt er, att jag icke är den läkare, som blef efterskickad, utan den, till hvilken det i morse ankomna brefvet ... Hon lät mig ej tala ut. — Ha, ropade hon och reste sig upp; hennes hand fattade darrande min arm, och de annars så milda ögonen glänse af lif vid den blick, hvilken hon än riktade på mig, än på sin far, som fruktande och oviss om utgången af denna scen hade ögonen ängsligt fästade på mig; — ha! brefvet från Dunsdale-Castle är till er?