Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1856, sida 1

L Fader! ropade hon högt, från soffan och kastade sig till den gamle mannens bröst; — fader! fräls mig för honom! Ilan vill bedära min själ, för att den ännu en gång skall lefva upp och ... slockna! Men hennes far hade icke ord för sin lycka. Med ena armen omslöt han sitt barn, med den andra vinkade han till mig att fortsätta. — Jag bedårar icke er själ, mylady, fortfor jag; — men då Percy sjelf sändt mig, för att uppsöka hans maka och nämna hans namn ... hvad rår jag då sör, att denna ej vill erkänna mig? Jag vände mig och borttorkade hastigt en tår; men då detta obemärkt lyckats mig, då ... närmade sig begge; Grahams arm omfattade mig, han slöt mig till sitt bröst och sade med halfqväd röst: — Ack, sir, stanna och säg, att han lefver, att ni vet, att han lefver och skall återvända till oss! — Nej, nej! ropade hon; — säg det icke, åtminstone icke med visshet! det är omöjligt! En sådan osanning vore förskräckligare, än mitt förskräckliga öde! — Och likväl är det sannt, mylady, sade jag och lade handen på mitt bröst; — likväl lefver han, han lefver, för att älska och återvända, och jag är här, för att säga, att så är.