Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1856, sida 3

S.yckegods. En talangfull fästningsfånge.) På Akershus fästning befinner sig för närvarande en märkvärdig fånge. En af honom uppfunnen maskin, den vi nedanför skola omtala, vittnar om en mekanisk talang, som, om den kommit i dagen under mindre sorgliga lefnadsomständigheter, måhända skulle beredt honom en ärofull framtid. Gunnar Ström — så heter han — är torpareson från Odalen. Om hans första lefnadsår innehålla rättegångshandlingarna ingenting annat, än att han i sitt tolfte är kom ifrån sina föräldrar, en kort tid var i gevärssmedslära i Christiania och derefter tjenat hos åtskilliga personer. Tjugo år gammal (1851) lät han värfva sig till norska gardet i Stockholm. llär började han efterhand att föra ett oordentligt lif, råkade i penningeförlägenhet och — begick den förbrytelsc, som tyvärr måste erkännas ligga en så dan talang närmast: att fö diga falska bankosedlar. IIan blef snart upptäckt, afgaf vid ransakningarne en uppriktig bekännelse, och dömdes 1855 chan var då 24 år gammal) till 10 års straffarbete. På fästningen, der han således nu suttit omkring 1 år, blef honom ibland annat förelagdt att förfärdiga ett slags fint jern-trådnät, som användes till formar vid pappers-fabrikation. Detta arbete, som kräfver en särdeles noggrannhet, utfördes uteslutande med handkraft och gick utomordentligt långsamt: på en hel dag kunde cj mera än 3 tom tillverkas. Gunnar fann detta förskräckligt tråkigt och spekulerade på något sätt, hvarigenom han kunde bli detta arbete qvitt. En dag vände han sig till verkmästaren och sade, att han ru utfunderat en mackin, medelst hvilken alltsammans kunde verkställas af sig sjelft, utan ringaste handarbete. Det förtjenar omtalas, att se-direktionen genast satte honom i stånd att sin idece. Men denna liberalitet har också ledt till ett mycket tillfredsställande resultat. Med den modell, som Gunnar Ström nu förfärdigat, och den vi haft tillfälle att se, har han fullständigt realiserat sin idee: att medelst mekanism ntföra hela det arbete, (som förut uteslutande och med stor möda utfördes genom handarbete,) och med en hastighet, som sätter honom i stånd att med en enkel maskin på en dag producera femtio gånger mera än han förmådde med sina händer. Denna maskin är lika enkel, som sinnrikt konstrucrad, och den arbetar med en säkerhet och noggranhet, som låter den leverera en vackrare produkt än handarbetet förmådde. Det skulle knappt lyckas oss att genom en beskrifning gifva läsaren någon tydlig föres ällning om sammansättningen af den beundransvärda mekanismen i dess detaljer, huru en del af maskinen ser med de tunna jerntrådarne (om man så vill, väfvens varp,) medan en annan del oaflätligen tillför och inordnar inslaget och en tredje är Sysselsalt med att sammanrulla väfven, allt efter som den blir färdig, huru alla dessa delar ingripa i hvarandra och huru det slutligen genom en liten mekanism blifvit sörjdt för att hela maskineriet stannar så snart materialier fattas eller någon oregelmässighet uppstår i en eller annan del. En gäng satt i rörelse, skulle denna maskin kunna arbeta natt och dag, så länge material voro för handen, utan någon annan tillsyn än som behöfs för att underhålla drifkraften. Denna består nu icke uti annat än en stark urfjeder; utförd i större skala är meningen att maskinen skall drifvas med lod. ) Enligt löfte i N:o 243 af denna tidning meddelas ofvanstående berättelse ur norska Aftenbladet om en med sällsynta mekaniska anlag begåfvad fästningsfånge. Red.