Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1856, sida 1

Den vansinnige srån S:t James. (öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Ack, är det ni, herr doktor? frågade han lifligt och räckte mig handen. — Jag har länge väntat på er... Ack, mitt barn, mitt barn! . . . Stilla, Othello! Hvad kommer åt dig? Ga! Hunden gick bort till Bob, der denne stod mellan hästarne ... jag ville se mig om, men i detta ögonblick ådrog sig en annan scen min uppmärksamhet. Den andre ryttaren hade nemligen nu äfven hunnit ned och helsade oss vänligt, i det han presenerade sig såsom läkaren, som blifvit kallad till det juka fruntimret. — Ursäkta, sir, sade jag med något sväsvande röst till sir Robert Graham, ty det var verkligen han,j — jag har några ord att säga denne herre. Om ni behagar gå in, kommer jag genast efter. Sir Robert såg något förundrad på de begge samtidigt ankomne läkarne, men bugade sig, lyfte litet på den svarta kalott, som betäckte hans hjessa, och gick genast in genom porten. — Min herre, sade jag till läkaren, i det jag ställde mig tätt vid hans sadel, ty han hade ännu ej stigit af hästen; — min herre, jag har ej äran känna er och ber er derför ursäkta min kanske nog djerfva begäran ... jag har också blifvit kallad till den sjuka och ... och, ville gerna.... ensam behandla henne.