Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1856, sida 1

— — — ————— — Jag yttrade dessa ord i sä artig och förekommande ton som möjligt. Säsom naturligt, tycktes mannen blifva något förundrad, men likväl icke förargad. — IIuru, sir? sade han. Jag upprepade min begäran och tillfogade: — Dethär är ett märkvärdigt sammanträffande, men jag har de vigtigaste skäl att ensam gå till denna patient. Om ni i morgon förunnar mig äran al ert besök, och ert bistånd då är af nöden, så skall ni ... var öfvertygad derom .. göra er mästerkur ... Jag går i borgen för en vänlig emottagning och den uppriktigaste tacksamhet af sir Robert Graham, — Såå? Ar ni också läkare? Från L... kan jag tro? Aha! ... Men det var besynnerligt! — Ytterst besynnerligt, sir, det medgifves. Men jag ber er på det aldra högsta ... ett misstag har egt rum ... det är en hemlighet, om ni så vill, förenad med min härvaro ... Får jag återse er i morgon? — Nå, jag förstår, sir, sade den hygglige mannen, — jag förstår ... man har i hastigheten skickat till flere läkare, och ni kom före mig... Många kockar koka dålig soppa ... det är naturligt. Jag går ... God natt, sir, god natt! Och han vände sin häst. Jag hade gerna velat taga honom med mig in ... men kunde en främling vara tillstädes i ett sadant ögonblick? — Ni kommer bestämdt i morgon ... till frukost? Jag ber er derom, tillfogade jag. — Godt, godt, sir! Jag skall komma. — Tack, sir! I morgon få vi tala vidare om saken. Den främmande läkaren red bort ... men jag?