Styckegods. En svensk ambassad i Moskwa på IGO0-talet. Som ett motstycke till de nyss försiggångna kröningshögtidligheterna meddelar signaturen W—t i Posttidningen följande utdrag ur den i Palmsköldska samlingarne förvarade relation om svenska legaternas intåg i Moskwa den 18 Febr. 1662 efter freden i Cardis: KI. 10 på dagen ansades K. M:ts gesandter att de mätte fara in i staden. Dem voro till mötes sände ezarens slädar, ochåprestafverne förväntade att gesandterne måtte rycka in till dem uti dessa slädar, men detta tillbåd slogo svenskarne plattaf, förmenande att prestafverna borde komma till dem såsom af czaren skickade, till att dem undfå och bevisa vyrdno. Parterne ryckte nu hvarandra närmare, då en grofver och illa afrättader ryss kom, som icke visste myssa af: thenne ankundigade att prestafverne Knees Boratinskoy och Diaken Traffimewitz voro erbödige att dem undfå, så snart man hade på båda sidor tillika stigit ur slädorne. Der hado man nu att se, huru ryssen knekade och drog foten nu ur, nu åter in i slädan förrän han omsider kom här ut. Efter affärden, som länge uppehölls af hästombyte, anlände man slutligen mot staden, der Trubetskoy med 4000 bojarer voro uppställde med fanor och pukor, på det bästa utstofferade, skinande at gyllene och silfverstycken samt i sidentygsrockar, brämade med dyrbara foder. Ilästarne, bvilka eljest sköna voro, hade de utputsat, oeh en del behängdt halsarne med stora silfverringar, vridne ledvis hopflätade, hvilket icke litet skramlade. Tyska krigsfolket, utgörande trupp, jemte ofvanbemälde bojarer, defilerade undan för undan, så snart gesandterne några fanor förbifarit, och således fortfor immerfort, intill den stadsdelen Biellogorod, hvarefter de åter uppställde sig i postäre uti förstaden Biellogorod, der gesandterne togo in. Med pipor, trumpeter och pukor var intet upphörande. Fotfolket var dock intet i gevär, emedan deras officerare impetretat att de måtte afföras för regnvädrets skull, som varade hela dagen igenom. Sedan K. M:ts gesandter kommit i sitt qvarter nära slottet, satte de sig alla i bredd vid bordsändan, och prestafverne på särskilta bänkar, då ur ezarens kök serverades några kannor öl, hallonmjöl och kirsedrank, och som kökemästaren hade ur ezarens skatt en röd sammetskjol med soblar fodrad, höll han intet litet af sig. Vid middagstiden kommo tre prestafver uti sina bunte, med guld och perlor besatte rockar och höga räfskinnsmysser, medbringande czarens slädor för legaterne och en hop ridhästar för sviten. Prestafverna ville att de medförde presenterna skulle föras främst uti processen, men legaterna svarade att detförnämre rummet vore närmare till deras egne personer och att de intet behöfde här lära hvad respekt de böra gifva deras nådigaste konung. Ifrån qvarteret allt intill slottet stodo på ömse sidor af gatorna Strelitzar så tjockt på hvarandra som de kunde, skyldrande gevär och bärande 70 fanor, bärande hvarje sina särdeles livråer. Gesandterne fördes genom en kyrka, den väg som christlige potentaters gesandter uti audiens, till skilnad från persianer, turkar och tartarer, föras, mottogos af en stolnick och en diaker vid dörren af försalen, der diaker, goster och slikt folk voro samlade. Vid audiensen blefvo de anhållne af tvenne bojarer, som affordrade gesandten marskalkstafven, hvaröfver stor ordvexling uppstod. Då de inträdde för thronen, ropades med Ungestim att de skulle taga hattarne af. Gesandterna svarade sig väl veta när tid dertill vore, stannandes och tagandes sina hattar af 10 steg nära czaren, då Cancellarius Lapuchin anmälde dem, hvarpå hr Bengt Horn begynte sin proposition utan