också icke utan undantag ur Europa, dock atminstone ur hufvudstädernas stora entrepotet. Noggranna statistiska uppgifter, för att visa en )Bilah, finnas väl icke, men alla offentliga tidningar, hvilka behandla sådana ämnen, visa ledande tal i mängd. Vi skola försöka att samla dem, hvilka kunna tjena till ett ytligt bedömande. Under ofra no års tid, från 1848 till Oktober 1856 har guld af förmodligen ci mindre än 120,000,000 punds värde ankommit från Californien och Australien, samt blifvit fördeladt i verldsmarknaderna. Total-produktionen af silfver i hela verlden under sednare tiden har blifvit uppskattad till 8,0C0,000 pund per år, ofta något deröfver eller derundor. Detta gifver på något mindre än nio är ett additionelt quantum af bullion utaf 180eller 190,000,000 pund. — Det är så stort, att man med största möda kan beräkna hvar och huru det fördelat sig. Utan tvifvel hafva sedan några år tillbaka från Amerika och Europa gått till Indien och China emellan 12 och 15 millioner pund silfver, kanske ännu mera, som blifvit ersatt genom guld. På de sednaste sex åren hafva endast i Frankrike och England guldmynt blifvit preglade för mera än 100,000,000 L st., och det är väl bekant att åtminstone i England, — der silfver blott till ett belopp af 40 sh. bildar ett lagligt mynt — nu mera guld cirkulerar i mynt, än före 1848. — Skulle vi våga cn uppskattning aföfverskottet, så ville vi nämna 15,000 000 pund, eller inalles för närvarande omkring 80 millioner pund guldmynt i omlopp. I Frankrike hafva vi auktoritet af Löon Faucher, hvilken i sitt arbete Recherches sur lior et sur Pargent uppgifver qvantiteten af det i Frankrike cirkulerande metall-myntet på följande sätt: — Guld 14 millioner pund, — silfver 120 millioner pund, — således vida mer än i England. Man förmodar, att under de sednaste åren successivt mera än hälften af silfvermyntet blifvit exporteradt från Frankrike samt helt och hållet aller till största delen ersatt med guldmynt. Till Österrike, Ryssland och Turkiet torde under de sednaste trenne åren omkring 20 millioner pund guldoch silfvermynt (och plantsar) hafva afgått, och föga har efter krigets slut återkommit från Turkiet. 1 Nordamerikanska Förenta Staterna uppskattar man den nu så starkt förökade cirkulationen af guldmynt, — numera den uteslutande lagliga myntfoten — till 25,000,000 pund; — den är dock förmodligen mycket mera, om Canada inberäknas. Säkert är, att i nästan alla mindre privata penninganstalter (banker) och enskilta industriclla europeiska etablissementers kassor nu finnes mera guldoch silfvermynt än förr, och förbrukningen af båda de ädla metallerna i annan form, än i mynt och bullion, har progressivt förökat sig under de sednaste tio eller tjugo åren. Den ökade handeln i Europa och Amerika erfordrar mera metallmynt och dessa finnas i enskildtes fickor och kassakistor, oaktadt de stora entrepoterna i London, Paris 0. s. v. se sina förråder så ocrhördt förminskade, att endast derigenom en penning-kris uppkommer, som redan sedan någon tid tillbaka i hela Europa stegrat penningevärdet 6 a 8 procent; endast i Storbrittanien var det hittills billigare, men det har, genom engelska bankens åtgärd i går att såsom minimum bestämma sitt disconto för vexlar å 60 dagar till 6 procent samt för längre till 7 procent pro anno, äfvenledes höjt sig i ungefär lika förhållande. Guldet ökar sig således i Europa, — silfret deremot förminskar sig i en grad, som måste väcka stora bekymmer, ty ännu är hos mera än hälften af den curopeiska befolkningen silfver den enda lagliga myntfoten. Egendom, bestående uti uppodlad mark, byggnader, fabriker, jernbanor, farlyg, varor och otaliga andra saker, har så betydligt ökat sig, att hittillsvarande medel vid vexel och utbyte icke äro tillräckliga till liqvid, i synnerhet icke i de länder, hvarest pappersmyntet ej erbjuder den nödiga lagliga säkerheten och följaktligen anses och behandlas med misstroende, och äfven icke der, hvarest förståndigt organiserade bank-lättnader fattas, hvilka, såsom i England är fallet, befordra en utomordentligt snabb cirkulation af betalnings-medel, utan att derigenom vådor och misstroende ökas. Gifves väl någon utsigt, att guldproduktionen åter skall starkt förminskas eller alldeles upphöra der, hvarest den under åtta års tid visat sig vara så ymnig? — Vågar man förmoda, att stora silfvermassor snart skola återkomma från Indien och China, då skall ock i de länder, hvilka hafva silfver-myntfot, en ordnad och lätt penning-eirkulation återvända, i annat fall är ett allmänt införande af guld-myntfot af nöden och — såsom vi tro — oundvikligt; dessförutan skola måhända hittills okända, financiella hvälfningar inträffa. I Man torde bemärka, att nationalbankerne i London och Paris för närvarande icke innehålla stort mera än hälften af det vanliga bullion-förrådet. Det, som befinner sig uti bankerna i Amsterdam, Berlin, IIamburg o. 8. v., är så obetydligt i jemförelse med det högre varupriset (t. ex. på spanmäl KÅc.) och med de oändligt mycket större kommerciella transaktionerna, att det icke kan uppfylla sina funktioner, och man fordrar numera högt i hela Europa större lättnader för utbytet. Dessa fordrar man i metall eller i papper, hvilket sednare genom landets lagar samt den strängaste kontroll och offentlighet måste lemna en orubblig säkerhet. Utan en sådan kan det icke gälla. Väl ordnade och praktiskt organiserade banker, säsom flertalet är af det här i landet befindtliga antalet af omkring sju hundra, måste åstadkomma stor lättnad i utbyte af penningar och varor af alla slag, om man kunde besluta sig för att inrätta dem med energi, ärlighet och sakkännedom, för att derigenom hos den industriella allmän heten utplåna gamla fördomar och bereda densamma den nytta den förtjenar, och hvarpå den äger rättmätiga anspråk. Genom alla dessa ogynsamma förhållanden är öfverallt, och äfven i våra marknader, varuhandeln tryckt, emedan förståndig spekulation och säkerhet i varuslag icke kan stadga sig, och deremot misstroende är förherrskande; men konsumtionen af alla slags varor är stark, emedan individerne äro välmående och hafva riklig förtjenst. Spanmåls-skördarne i Europa tyckas i år icke visa sig alldeles så gifvande, som vi för flera veckor sedan förmodade. I England äro de fullt ut så xifvande, men icke så i utlandet, och vi behöfva här ständigt fremmande tillförsel. Fördenskull gifves ingen utsigt för lägre priser än de nuvarande; — och högre skulle ännu mera öka finans-förlägenhe terna. Åkerbruket har härstädes På de sednaste femton åren gjort högst betydliga framsteg, och mycket mera än förr produceras numera. Detta är cke fallet uti länderna på fastlandet, hvilkas naluriga beskaffenhet skulle erbjuda närmaste lättnaden för förbättring. Otillräcklig produktion vid större förbrukning visar sig derför tidt och ofta, och så länge i alla kontinental-länderna ej mera uträttas för åkerbruket, kan man omöjligen vänta varaktigt godt pris på lifsmedel. Under de nästa tolf månalerna kommer det ej att inträda, men för konsumionen torde måhända komma att fordras mer än mm ms Km mm —