att säljarnes ställning, såsom regel betraktadt, måste hafva varit vida solidare än köparnes, hvilka i allmänhet omöjligt kunde ega den stora kapitalskillnad som de betalade utöfver gravationerna, men hvilken de i oförlätlig lättsinnighet inbillade sig kunna ur låneinrättningarne anskaffa, snart sagdt i obegränsad mängd. Det var hvarken i allmänhet taget af behof som de gamle egarne sålde, eller af öfverflöd på penningar som de nya köpte, utan de förre misströstade om att kunna uppdrifva egendomsafkastningen till ett belopp motsvarande räntan på den köpeskilling som erbjöds dem och höllo fördenskull försäljningen för en god affär. Af köparne åter räknade många på att genom skogens nedhuggning d. v. s. till egendomarnes och landets ohjelpliga skada, anskaffa medel till köpeskillingsafbetalningarne, men ganska många hafva aldrig tänkt på att behålla de egendomar de inköpte, utan åämn ade så fort som möjligt åter sälja dem, naturligtvis med någon uppgäld. Det var för mången ett spel, lika vådligt, som börsspelet utomlands, hvarpå de vedervågade allt hvad de egde och kanske anhörigas och vänners tillgångar till På köpet. En snar framtid skall visa om vi härutinnan misstaga oss; men säkerligen skola de flesta af våra läsare kunna återkalla i minnet nyare egendomsköp, hvilka verkligen erbjuda en slående likhet med den teckning, som vi här uppdragit. Många äro de som på detta spel redan realiserat en betydlig vinst; många andra skola duka under derför innan man vet ordet af och slutligen skola ännu flere genom vigilans och vänners hjelp hvad man kallar hangla sig fram; men att en sådan egarnes ställning kan lända till jordbrukets förkofran, derpå må det vara oss tillåtet att högeligen tvifla.? Det är naturligtvis svårt att afgöra hvilkendera som har rätt ifråga om egendomarnes förflyttning till solidare händer eller motsatsen. Mot W.-P:s erfarenhet, att de försålda egendomarne kommit på svagare händer, kunna vi, genom många data, sätta en motsatt. I afseende å den anmärkningen, attsäljarnes ställning måste varit solidare än köparnes, hvilka i allmänhet omöjligen kunna äga den stora kapitalskillnad, som de betala öfver gravationen, må erinras, att många stora egendomar blifvit inköpta af rika personer från andra länder äfvensom af personer inom landet, som på annan industri samlat förmögenhet. På samma gång de stora egendomarne härigenom komma att tillgodogöras kapitaler ur andra näringsgrenar, få deras förut skuldsatte ägare kraft att skuldfritt inköpa och med öfverskottskapitaler sköta mindre egendomar. Det skulle kunna anföras en mängd exempel på att rörelsen gått och går i denna rigtning. Och följden häraf måste blifva, att vårt jordbruk kommer, just genom de öfverklagade egendomsförsäljningarne, att bedrifvas med långt större kraft än tillförene. Ehuru sjelfva försatte i centrum af en penningemarknad, der man visst icke undgått att erfara obehaget af den kritiska penningeställningen, kunna vi sålunda icke se sakerna — hvad Sverge angår — på långt när så oroväckande som Werml.-Posten tänkt sig dem. Ty huru skulle de kunna vara det, då åtminstone på de större handelsorterna soliditeten är så allmän, att ett större falisement är nära nog otänkbart Så är åtminstone, utan all öfverdrift taladt, förhållandet i Göteborg. För landsbygden skulle ställningen kunna bli bekymmersammare, i fall, genom onödig fruktan, någon hastig sänkning inträffade i egendomspriserna, hvilket dock är något, som man bör motarbeta, men icke framkalla. När krisen så är öfverstånden skall den emellertid hafva kunnat gifva oss mer än en nyttig lärdom i afs. å vårt kredit-, bankoch mynt-väsen. En sådan lärdom ligger nära förhanden och har äfven många gånger tillförene blifvit beifrad, d. ä. vigten af löpande papper, till varu-utbytets bedrifvande, i st. för att detta sker nu nära nog uteslutande genom sedel-mynt. Vi afse här inrikes vexlar, som man ännu förgäfves sökt bringa i någon större fart inom vårt land, oaktadt den påtagliga lättnad de skulle bereda åt all affärsverksamhet.