Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1856, sida 1

————— —— ———— — — Det får ni visst och det snart, svarade jag; — jag skall fälla ett utslag, som icke kommer från cr, men likväl skall synas så, och mr Lorcnzon skall vinna den ölvertygelse, att denna dom är den enda riktiga, ehuru ni icke en gång känner den sjelf. — Ha ha ha! det går öfver mitt förstånd, lille Job . . men det är roligt, och då är jag alltid med . ÅT Di mätt? — Ja, tillräckligt ... Och dermed säger jag er farväl, sir. — Farväl, hemlighetskrä . . . krämare! Farväl, lille Job, och mycken lycka på resan! Han tryckte hjertligt min hand. Jag ilade till min boning. Bob, som med längtan afvaktat min hemkomst, var utom sig af glädje, då han atersäg mig. Min första fråga var: — Huru må hästarne? — Förträtfligt, sir! Bravour är lif och eld, och ponyn också. Få vi snart begifva oss på väg? — Straxt, Bob! Gör dig i ordning och låt mig veta, när du är färdig! Bob gick och skickade uppassaren med räkningen till mig. Dä allt var uppgjordt, öfverlade jag, om det ej vore tid att skicka underrättelser om hvad som tilldragit sig till en eller annan. Jag beslöt emellertid att vänta, ty jag ville först besöka det gods, som blifvit såldt etter sir William Graham, för att der möjligen erhålla nägra upplysningar om hans brors, sir Robert Grahams vistelscort; dessutom måste jag befara, att sir Mortimer skulle komma migi förväg och utföra ett eller annat bofstreck, som kunde tillintetgöra mina ansträngningar. Men hvad jag på detta gods inhemtade, ville jag genast meddela Percy och Phillipps, förbereda dem begge på min återkomst och stämma möte med den sednare i St. James.