Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1856, sida 1

Oc--O— äU — —————— sir William Grahams gods, för att der kanske få nägon underrättelse om pastorn och hans dotter. — Det var bra, ropade gossen, — ju flere omvägar, desto bättre ! Helsade ni busen från mig? — Ja, Bob, svarade jag leende, — men jag fann din buse vida mindre svart, än du skildrat honom. Sir Mortimer är mycket svartare. Bob såg på mig och svarade: — Det har jag också sjelf trott. En gammal man är aldrig så elak som en ung, ty han måste tänka på, att han skall dö: I denna gossens naiva anmärkning, som han uttalade så enkelt och rörande, låg så mycket sannt och riktigt, så mycket, som passade in på förhållandena, att jag ovilkorligt åter kom in i min förra tankegång. Klockan var redan inemot 12, då vi passerade förbi mylord Seymours gods. Jag kunde se slottet, der jag nyligen frestat mitt öde, och den lycka, hvarmed jag slutat mitt företag. återgaf mig nytt mod och ny förtröstan till framtiden. — Låtom oss rida på, Bob, sade jag; — vi hafva ännu tjugo (eng.) mil härifrån till Grahamshouse, och först der ämnar jag taga nattqvarter. Vi redo några timmar utan att samtala, och skymningen började redan utbreda sig, då jag ankom till det ställe, som förut var målet för alla mina planer. Karakteren i denna nejd var fredlig och angenäm. Fruktbara åkrar, skuggande skogar och evigt gröna ängar utbredde sig åt alla sidor. Slutligen sågo vi genom en uthuggning i skogen Grahamshouse ligga framför 088. Då vi kommo närmare, märkte vi straxt, att egendomen hade skiftat egare. Herregårdsbyggningen var vacker, men blott en våning hög. Af den vegetation, som förut omgifvit densamma, återstod nu