och öfverskridits; den så utomordentliga måttstocken för 1856 har, hittills åtminstone, icke blott uppnätts utan de första månaderna af det löpande äret hafva, jemförda med de motsvarande månaderna af det förra, lemnat oss ett betydligt öfverskott. Detta öfverskott utgör, blott för det första halfäret, 65 millioner i jemförelse med 1854 och nära 25 mill. i jemförelse med 1855. Jemförelsen af Augusti månad är visserligen mindre gynnsam, men den är utan vigt; den förklaras genom de förskottsvis lemnade liqviderna, hvilka föranleddes genom den önskan i Augusti 1855 att undgå den nya skatten. Denna partiella förlust skall för öfrigt snart repareras. De ingångna berättelserna låta för September hoppas en tillvext af öfver 12 mill. I korthet, de gamla skatternas tillvext och beloppet af de nya bilda, jemförda med de på förhand beräknade inkomsterna och utgifterna, för de 9 första månaderna 1856 ett öfverskott af cirka 72 mill. Vigten af dessa siffror är obestridlig. Äfven hafva vi, sire, utan att hängifva oss åt några illusioner, de vigtigaste grunder för det hoppet, att för första gångem sedan många år 1856 års budget, i trots af länen, vid afslutningen skall förete en verklig jemnvigt. Detta så önskansvärda, i mera än vanligt svåra tider ernådda resultat, utgör det bästa beviset att framåtskridandet af den allmänna välmågan är längt ifrån att hafva afstannat. Får man väl se ett bevis på motsatsen i det ögonblickliga fallet i de allmänna papperens värde? Enligt min åsigt, skulle man äter igen taga felt. Detta ämne är ganska ömtåligt och svårt att bedöma. Vid ett omvexlande stigande och fallande inverka hvarje dag till stor del ötvergående, ofta obekanta och oförklarliga orsaker. Men ett allmänt och lugnanhe faktum står fast: sjunkandet i de offentliga papperens värde härrör, såsom hvarje uppriktig menniska måste medgifva, icke af bristande förtroende eller en förminskning af kapitalet i Frankrike, ej eller af sjelfva papperens bristande soliditet, utan endast och allenast af deras allt för stora myckenhet. Man får icke förundra sig deröfver, ty det är handelns oföränderliga lag: hvarje vara förlorar i värde i förhållande till sin mängd, isynnerhet om den öfverstiger behofven och de för ögonblicket disponibla resurserna. (Forts. följer.) AMERIKA. En korrespondens från Newyork i LD Indep. Belge meddelar följande rätt interessanta detaljerade underrättelser: Hr Coleman, president i Californiska säkerhetsutskottet, har vid sin ankomst till Newyork blifvit arresterad på reqvisition af en viss Maloney. Denne Maloney hade af det beryktade trettioenmannarådet (säkerhets-utskottet) med väld blifvit utdrifven från San Francisco och fordrar nu en ersättning af 100,000 dollars för den förlust och skada han lidit genom Colemans förvällande. Denne sistnämnde fördes inför öfverrätten och erhöll endast sin frihet äter emot en borgen af 50,000 dollars. Det är dock fråga om huruvida en domstol i Newyork kan döma i saken, då brottet äär begånget i en annan stat, Californien. Maloneys stämning upptager en kuriös förteckning å alla de tilldragelser, i hvilka säkerhetskomitten spelat en rol. Hvad Maloney personligen angår, berättar han, att han, hörsammande en laglig proklamation af guvernör Johnson, inrullerat sig i statens milis; att han erhållit uppdrag att emottaga de vapen som generalen i förenta staternas tjenst, Wool, samtyckt att lemna guvernören för att sätta honom i stånd att qväsa det upproriska utskottet; att dessa vapen tagits ifrån honom med våld och att han sjelf blifvit arresterad och inspärrad i utskottets fängelse; att han den 4 Juli, emot sin vilja, förts ombord å en till Newyork destinerad ångare och vid dödsstraff blifvit förbjuden att återkomma till San Francisco; att svaranden, William T. Coleman, åtföljd af 4 andra medlemmar af utskottet, infunnit sig i hans cell och förkunnat honom den så kallade domen; att han, Maloney, förgäfves begärt ett uppskof för ordnandet af sina affärer; att han ej ens fått kalla till sig en vän, för att gifva honom detta uppdrag; att han till följe af alla dessa omständigheter lidit förluster, som han icke kan uppskatta till mindre än 100,000 dollars; att svaranden är svåra rik och lätt kan betala denna summa 0. 8. v. Många tro, att Coleman ej kan undgå att bli dömd till att betala Maloney. Han finge då bra dyrt betala den hedern att hafva varit president i ett säkerhetsutskott. Hr MM. Corwine, som af statssekreteraren Marcy skickats till Panama för att på ort och ställe anställa en undersökning för utrönandet af de förluster, som drabbat amerikanska medborgare under upproret i Panama sistl. April, har inskickat en rapport, hvari han kommer till dens lutsatsen, att republiken Nya Grenada skulle betala en half million dollars i skadeersättning, samt att den dessutom måste vidtaga verksamma åtgärder för passagerarnes skydd under hela resan öfver näset, samt slutligen att, i händelse regeringen i Nya Grenada icke kan eller vill uppfylla dessa vilkor, förenta staterna böra med vapenmakt bemäktiga sig Panama. Det återstår nu att veta, om regeringen i Washington skall dela hr Corwines krigiska BE Trallarti dl har 112