Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1856, sida 1

måste ni fullända ert verk ... och jag måste först se honom, hålla honom i mina armar . . . och han måste först rädda mig från Mortimer . . Sedan kommer min tacksamhet. Följande morgon stod jag resfärdig framför markisen af Seymour. Sir Mortimer. var närvarande. — Jag reser nu, sade jag, — ty Ers Herrlighet behöfver mig icke mer. — Och jag, sade Mylord Seymour, — reser äfven, nämligen till Codrington-IIall. Följer du med, Mortimer? — Jag reser förut, svarade denne; — jag har en liten omväg att göra ... ett litet ärende, som jag först måste uträtta. Men jag tänker likväl att vara der före er. Farväll Dermed vände han sig om, för att gå, ty af mig hade han redan tagit afsked. — Mortimer! ropade den gamle fadren. Ja, hvad vill du? — Du går . . . det är möjligt, att du icke mer får se din far .. Der är min hand. Mortimer fattade liknöjdt fadrens hand .. . den fattiga handen, som ej hade något mer att gifva honom. — Fordom kysste du denna hand .. — Jag kysser den ännu, svarade Mortimer och böjde sig ned öfver markisens hand. — Farväl! Och med sina vanliga, tunga och kraftiga steg gick han ut. — Gå, tänkte jag, — gå! När du återkommer till Codrington-Hall, mottager dig spöket från St. James.