Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Men hvarför icke? Är ni ej er egen herre? Är ni ö markisen af Seymour? ... Och har ni icke sjelf . .. — Ack, sir, ni glömmer, hurudan menniska Mortimer är. Han skulle mörda mig . . . om natten .. i sömnen. — Hvad! ropade jag, ni fruktar för Mortimer? — Ja, det gör jag. — Men, fortfor jag, — om Percy komme sjelfmant? Om han flydde till er, kastade sig till edra fötter och tryckte sig till ert bröst, skulle ni äfven då frukta Mortimer ? — Nej, nej, om han sjelf komme, vore det en annan sak, ty om han väl vore hos mig, skulle han nog beskydda mig mot Mortimer. Men hvarifrån skulle jag få mod att dölja sanningen för Mortimer, om han frågade mig: har du sjelf kallat honom hit? .. Ack, jag är så svag, då Mortimer fäster sin blick på mig. — Välan, Percy skall då af egen drift komma till er ... och jag, mylord, jag får väl äfven vara närvarande? — 0 ja, sir, ni skall komma med honom . .. ag har er att tacka för så mycket ... Men först