Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1856, sida 1

man gerna behålla de nio för sig sjelf ... en gammal historia. — Nå, fortfor han, sedan han hostat en stund, — ni spisar väl middag hos mig i dag? — Nej, sir, det är mig omöjligt, svarade jag och reste mig upp, ty denna fråga erinrade mig just, att hvarje minut var mig dyrbar. — IIvarför icke, lille Job? Återigen angelägna ärender? — Ja, sir, ärender af högsta vigt, som ej tåla ett ögonblicks uppskof. — Aha! En kärleksaffär; kan jag tänka! — Nej, sir, det är gamma sak som förut. — Såå? Och hvart gäller resan? — Tillbaka till St. James. — Till St. James? Aj ... ständigt bland förryckta menniskor . . . Akta ditt eget hufvud, lille Job! Du börjar alltförbittida ... Jag var öfver fyratio år, då jag fick lust för sinnessjukdomars behandging ... Fatalt otyg för en ung man .. Verlden kommer alltför tidigt att synas svart för honom, : Sorgerna komma ju aldrig försent . . . Nå, men du ämnar väl icke begifva dig af till häst nu också? — Jovisst, sir. Det är nu en gång får alla mitt fortkomstmedel. — Tack vackert för min räkning . ..jag har blott en gång i min lefnad ridit, och deraf har jag ännu nog ... förlorade genast stigbyglarne — ha ha ha! . bums, der låg jag! .. Nej, menniskorna äro för mig tillräckligt härdmundta; jag behöfver ej öfva mitt tålamod på hästarne. Men med anledning af St. James, vet ni hvad för en fråga öfverläkaren mr Lorenzen har gjort mig? — Nej, derom har jag ingen aning. — En rolig patron! Kommer han icke och berättar mig en lång historia om en person, rörande hvil