Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1856, sida 1

Den varsinnige från S:t James. (öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Men, men .. Försynen är rättfärdig och straffar genom samma medel, hvarmed man hånat den. Ni må ej förundra er, utan förakta mig, då jag säger, att jag, i trots af min afsky, ännu en gång blef slaf af min passion. Den gången kunde man ej tvinga mig att gifta mig med modren till min andre son, y hon var redan min hustru; derför var ej heller Mortimer mig motbjudande; hans tillvaro hade cj förnedrat mig, och i mina ögon var han min ende son. Jag ville godtgöra mot honom, hvad naturen och Percy gjort ondt emot mig, och fördenskull älskade jag denne Mortimer, såsom jag kunde älska. Sir, jag har föga mer att berätta, ty allt det följande var blott frukten af denna onaturliga kärlek. Denne Mortimer är ett afskum; han smickrade mig, han hycklade inför mig, beherrskade mig snart helt och hållet, och jag beslöt att göra honom till min ende arfving. Då kom Percy, Percy, som jag hatade, Percy, som jag ej kunde se, utan att fördöma mig sjelf . . . och jag grymme, onaturlige fader jagade det oskyldiga barnet ur mitt hus . . . Då kom äfven Mortimer till mig och sade: fader, Percy icke allenast trotsar din afsigt att göra mig till din arfving, Percy är icke allenast en olydig son; nej, han vill äfven befläcka ditt namn och ditt stamträd genom att gifta sig med en flicka, som hvar