StyckegodsEvinliga urmakare. På sednare tiden hafva unga qvinnor börjat användas i en del finare yrken; så hafva i Sverge och Finland, liksom förut i Amerika och England, qvinnor börjat begagnas såsom sittare i boktryckerierna. Ett nytt yrke är fö könet öppnadt, såsom det synes af nedanståend , Westmanlanas Läns Tidn. nyligen införda annons: Urmakare-lärling. I början af Oktober månad kan en 16 å 17 års flicka, som tror sig hafva lust och fallenhet för urmakare-yrket, få plats, och hvarom vidare kan korresponderas med urmakaren Petterson i Sala. Utslag, den 5 Juni 1827, meddeladt af numera afl. lagman de Berg på Oland: Med icke ut blifven, fastän oangenäm uppmärksamhet vid och å det synnerliga, som förefaller under handlingar och afhandlingar emellan menniskor å detta land, förnimmes åtminstone af granskaren, att afvikelser från det sanna, det rätta, mer och mer är i aftynande skick, och att i utbyte gagnas väl eller illa, icke sanningens enkla och ljufva språk. En oxe — har svaranden medgifvit att han utfäst betala 28 R:dr 20 sk. rgs, tillstått denne lofvade betalning vara skedd med 115 daler silfvermynt rgs och att då återstod således eger rum, icke vägrat detsamma godtgöra. — Vid granskning af hvad vittnen utsagt synes för häradsrätten, att svarandens uppgifter icke åtföljas af den fullkomlighet, som tarfvas för full bevisning att han gjort rätt för sig, och sådant desto mindre då vittnesmålen skärskådas, med ledning af hvilket allt häradsrätten pröfvar rättvist, att då sanna förhållandet genast och bäst bör kunna hemtas genom edgång, det skall, då annan utvög sig fullkomligen icke beter, svaranden, derest han förmår, med sjelf sins ed betyga, det han icke härtar för omstående summa, samt att han verkligen å inropssumman för oxen inbetalt 115 daler r:gsmynt. Med edgången förunnes betänketid intill nästa laga hösteting Åe. Ke. Hinder för iiktenskap. Man frågade nägon hvarföre han ej gifter sig. IIan svarade: För att lefva i mera lugn: ty om jag ägde en god hustru, skulle jag frukta att förlora henne; om jag ägde en elak, skulle det vara min största plåga att fördraga henne; om hon vore fattig, skulle hon hafva allt för många behof att tillfridsställa; om hon vore rik, skulle hon fordra för mycken eftergifvenhet; om hon vore ful, kunde jag tilläfventyrs fatta afsky för henne; om hon vore vacker, skulle jag sättas i nödvändighet att vakta henne, och hvad som vore än värre, hon skulle ej tro sig vara mig det minsta förbunden för offret af min frihet.