ett ganska stort intryck. Ingen kunde dock härvid gerna för ställa sig, att Lindenberg helt plötsligt skulle hafva företagit sig att tillsända general v. Gerlach en berättelse om konungens broder, den preussiske thronföljaren, i så pöbelaktiga uttryck, derest han icke dervid förut varit van, eller ätminstone med bestämdhet kunnat antaga, att hr v. Gerlach, såsom ock verkligen inträffade, skulle i allsköns ro stoppa brefvet i sin pulpet, utan att emot dess författare vidtaga den ringaste åtgärd. Sålunda stod saken. Lindenberg blef nu, i anledning af en eftertrycklig skrifvelse från prinsen af Preussen til justitieministern, den 21 September, trots sitt patriotiska sinnelag, alldeles som en vanlig liberal eller demokrat, af konstaplar afförd från Minden till fängelset i Potsdam uti en sluten jernvägsvagn. Hr von Gerlach hade förnekat honom, och inrikesministern hade låtit anmäla för prinsen af Preussen, att förfogande vidtagits derom, att L:s redaktion af Patriotische Zeitung skulle komma att upphöra samt bladet antaga ett mindre format och förvandlas till provinstidning. Man försäkrar, att polispresidenten Peter i början vägrade att efterkomma de i berörda afseende aflåtna ministeriella order. Han hotade slutligen att undandraga bladet allt understöd. Det hjelpte. Då prinsen af Preussen underrättades om dessa åtgärder, sade han, att man icke mera skulle lägga någon vigt på processen. Den vigtigaste underrättelsen är, i följd häraf, naturligtvis den, att man redan starkt hör talas om general v. Gerlachs afträdande, hvilket ni redan uti de tyska bladen skall finna antydt. Jag kan likväl meddela er några hittills härstädes obekanta detaljer härom. Anledningarne till hr v. Gerlachs tillbakaträdande äro mångahanda. Man kan lätt föreställa sig, att hans ställning ej kan bibehållas. Naturligtvis kunde han endast då visa Big vid hofvet, när prinsen var borta. Vid den nyligen försiggångna förmälningen emellan prinsens af Preussen dotter och storhertigen af Baden fick han t. ex. icke visa sig. Hr von Gerlach har ock fått röna förtrytelsen, att hans bittre motståndare general Willisen blifvit utnämd till direktör för stuteriväsendet, en afdelning af landthushållningsministeren, och derigenom kommit i beröring med hofvet samt fått förhoppning om den sedan lång tid tillbaka obesatta öfverstallmästare-värdigheten. Hr von Gerlachs reträtt kan väl icke ännu antagas såsom fullt viss; och troligen har han, i fall af afgång, att, såsom tröst, räkna på chefskapet för generalstaben. Emellertid skulle han, genom afskedet från sin befattning såsom generaladjutant, komma att aflägsnas ifrån hofvet, hvilket alltid blefve en stor förtret och ett nederlag för feodalpartiet. Ännu en ganska egen orsak till hr von Gerlachs förmodade afträdande vill jag nämna. Det är hans — försoning med hr von Manteuffel. Sådana koalitioner på höga poster lärer man ej tycka om. P. S. Afton. Jag kommer just nu tillbaka från Potsdam. Undersökningen med Lindenberg har egt rum. Domstolens president visste i början ej rätt, huru han skulle bete sig med förhandlingens offentlighet. Prinsen af Preussen önskade, att den skulle ske offentligt, älvensom justitieministern, hvaremot inrikesministern var af motsatt mening. Under denna meningsstrid påfann presidenten en särdeles egen medelväg, i ty att tidningsreferenterna blefvo uteslutne ifrån förhandlingens åhörande! Menade han väl dermed att göra en hvar rätt? Referenterna voro dock tillstädes vid början och hörde, under uppläsandet af den anklagades lefnadsöden, alla de brott, för hvilka Lindenberg förut blifvit dömd, uppräknas, såsom år 1845 för qvacksalveri till 4 veckors fängelse, år 1847 för prejeri genom hotelse till fängelse och förlust af nationalkokarden, sedan för smädelser mot en hög person, och vidare för falsk angifvelse. Den anklagade åhörde allt detta med stor kallblodighet, medgaf att han blifvit dömd för de uppgifna förbrytelserna, men sade, att han på högre ort blifvit benådad och sålunda undgått bestraffning. Af sådana verktyg begagnar sig nu junkerpartiet! Sedan frågan om förhandlingens offentlighet blifvit afgjord, blef hans bref till hr v. Gerlach uppläst. Lindenberg tillfrågades om brefvet och bestred kopians äkthet. Hr von Gerlach påropades derefter såsom vittne, men uteblef. Förhandlingen blef derpå uppskjuten, och Lindenberg ställdes, emot 100 thalers borgen, på fri fot. En dylik preventiv åtgärd förekommer annars icke i sådana fall som ifrågavarande, och vidtogs RR