S —t—— ———— —— skulle ej då hafva sagt att det ingaf sina siender det största förtroende? Huru rörande var ej denna förtroliga allians efter striden, som lofvade en så lång tid af ömsesidig aktning? Czaren har verkligen visat prof på god vilja, ty alla vilkor, som man förelade honom, antog han. Det är sannt att man icke fordrade mycket, men det är troligt att om man fordrat mera, skulle han beviliat mera. Nog af, alla syntes belåtna med ezaren, som å sin sida syntes belåten med alla, och den 30 Mars var en dag af ömsesidiga utgjutelser och vänskapsbetygelser. Fjorton dagar voro knappt förflutna förr än utan Rysslands vetskap ett nytt fördrag afslutades emellan Frankrike, Englant och Österrike, ett fördrag som i hög grad innebar misstroende mot Ryssland och gjorde att hastigt slut på den låtsade vänskapen. Den 30 Mars hade man kastat sig i czarens armar, den 15 April gjorde man en koalition mot honom. Det är ej vi som beklaga oss öfver denna handling af klokhet, men vi tillstå att den saknar all värdighet. Om Frankrike och England hyste misstroende mot ezaren, hade de bordt akta sig för att under konferenserna vara så undfallande och medgörliga. Det anstod dem ej att visa ett leende anlete åt den de fruktade, att inför hela verldens ögon gifva honom ett öppet handslag, för att straxt derefter måtta honom ett hugg bakifrån. Men ej nog härmed! På samma gång Österrike i fördraget med Frankrike och England sökte skydd mot Ryssland, underhandlade det i Frankfurt, för att med alla gina stater vinna inträde i tyska förbundet och derigenom i Tyskland få ett stöd mot Frankrikes och i synnerhet Englands politik i afseende på Italien. Österrike har der redan allt för länge utöfvat ett olycksbringande inflytande och bör med skäl frukta, att de vestra makterna snat skola anse tiden vara inne att göra ett slut derpå. Må man ej heller föreställa sig att förhållandet emellan Frankrike och England är så särdeles innerligt. England har gått förödmjukadt ur den gemensamma kampen och skall ej så lätt glömma, att Napoleon hindrat upprättelsen af dess fallna krigsära. Och Sardinien sedan! I samma mån de vestra makterna visa föga benägenhet att i verkligheten göra någonting för det betryckta Italien, närmar sig sardinska kabinettet czaren och söker tillgodogöra sig Rysslands fiendtliga sinnesstämning mot Österrike. Öfverallt misstroende, öfverallt ämnen till nya förvecklingar! Sådan är verkan af freden. Man har på olika sätt sökt att förklara tillkomsten af denna diplomatiska akt. Vi skola gifva en förklaring som vi tro vara den rätta. Det är ej tvifvel underkastadt, att med de ofantliga tillgångarna, öfver hvilka de allierade förfogade och isynnerhet med verksamt biträde af Skandinavien, ännu ett fälttåg till Ostersjön blifvit afgörarde. Återstoden af den ryska flottan skulle hafva blifvit förstörd, Sveaborg och Cronstadt skulle undergätt Sebastopols öde och Petersburg fallit för de allierades armter. Dessa voro åtminstone de följder som krigets fortsättning kunde beräknas medföra. Hvarföre stannade man då just i det ögon9 A FFÄÄ