Den 10 Oktober. Vi återkomma i dag, enligt löfte, till den framställning rörande beståndandet af det närvarande fredstillståndet i Europa, som förekommer i hr G. Lallerstedts åberopade arbete: Skandinavien, dess farhågor och förhoppningar, en framställning, som erbjuder många punkter af stort intresse, och lyder sålunda: Det är anmärkningsvärdt och i hög grad lärorikt, att diplomaterna, som i de fredligaste afsigter församlat sig från alla fyra väderstrecken, vid skilsmässan utströ otaliga frön till tvedrägt. Med fredstexten vill man släcka krigslågan, med protokollerna tänder man på henne, Italien förekommer ej i texten, men har fått plats i protokollerna. Oförvägna pultroner! J tron att J kunnen rädda er genom seperatnoter och dölja er i bihangen. M.n sen j ej att edra undanflygter ej tjena till annat än att ädagalägga vigten af de frågor som j viljen komma ifrån. I motsats till perspektivens lagar förstoren j dem genom att aflägsna dem. Och hvad betyder er beprisade enighet i de särskilta frågorna? Ännu hafven j icke kunnat förena er i afseende på Donaufurstendömena. J hänvisen tvisten till en kommission, som ej skall få lättare att komma till en lösning, sammansatt som den är af mot hvarandra fiendtliga elementer och stridiga intressen. Huru förhåller det sig med segelfarten på Donau, denna lifsfräga för Tyskland? Österrike gör anspråk på att ensamt råda öfver den stora floden och vill ej höra talas om kommissarier från de andra tyska länderna som den genomlöper, men kongressen adjungerar icke destomindre kommissarier från Bäjern och Wirtemberg. Ny källa till stridigheter, som icke fanns före kriget. Men en långt farligare eldbrand har blifvit utkastad efter freden. Hvem vågade på den 30 Mars, då freden undertecknades, bestrida Rysslands oegennytta och uppriktighet? Hvem