Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1856, sida 3

gångsoch Polissaker. I måndags stod inför polisens dombord tilltalad en bondgubbe vid namn Erik Börjesson från Grimmered i Frölunda socken och Askims härad, för det han den 10 sistlidne September på förmiddagen å allmänna vägen i Majorna öfverfallit arbetskarlen Gustaf Nilsson, boende vid Slottsskogsgatan, med hugg och slag, hvaraf blodvite uppkommit. Gubben Erik påstod väl att allt härledt sig af pur vänskap för Nilsson, men vittnen intygade motsatsen, ty gubben Erik hade trumfat på Nilsson med knytnäfvarne så eftertryckligt, att såväl blodvite som blåmärken uppkommit i ansigtet, hvadan Nilsson ock måst retirera till ett närbeläget hus, der han omsider blef qvitt den ilskne gubben. För detta lilla nöje fälldes gubben Erik att böta tillsammans 15 rdr bko eller i brist af tillgång dertill undergå 14 dagars fängelse vid vatten och bröd samt dessutom ersätta trenne vittnen med 1 rdr bko hvardera — I förrgår hade förre artilleristen Magnus Pettersson Qvick, en äkta krabat, och en annan junker af samma skrot och korn, vid namn Conrad Weström, som lärer vara från Stockholm, inkommit på ett värdshus vid Magasinsgatan. kalladt h3 å porten, der båda, som varit väl förplägade, fört oljud och velat tilltvinga sig bränvin, hvilket föranledt värdinnan att tillkalla den i qvarteret stationerade poliskonstapeln 25 Andersson, som uppmanat dessa närgångna gäster att beskedligt aflägsna sig, hvilket dock ingendera af dem åtlydt, hvadan Weström blifvit utkörd; men då Andersson icke kunnat få bugt med Qvick, hade han skaffat sig en kamrat, n:o 48 Johansson, till hjelp, som i det han förevist sitt tjenstetecken såsom tillhörande spanande polisen, tillsagt Qvick att icke bråka längre, utan lemna stället, hviket denne likväl icke hörsammat, hvadan han fått resa samma väg som kamraten Weström. Detta fann Qvick dock troligen vara något förmycket, hvarför han åter inträngde i rummet, dervid han rusade mot Johansson, som han fattade uti halsduken och jemväl tilldelade några slag i hufvudet. Dessutom hade Weström och Qvick samma dag fört oljud på Kungsgatan, hvilket föranledt folksamling, då dessa öfrversittare bland annat inträngt uti ett hus, der auktion förrättad hvarvid Qvick ofredat och nedspottat auktionsbesökande, så att poliskonstaplarne Wetterqvist och 48 Johansson slutligen måste göra slut på leken, i det Qvick och Weström af dem blefvo tagne i förvar, då Weström rusade mot Wetterqvist och tilldelade honom några slag, hvaraf blodvite uppkommit. Vid polisförhöret sistlidne gårdag erkände såväl Qvick som Weström, att de slagit Johansson och Wetterqvist, men sökte ursäkta sig med att de icke vetat när de öfverfallit konstaplarne, att dessa varit polistjenstemin, enär Johansson och Wetterqvist, som tillhöra spanande polisen, varit civilt klädda. Vittnen intygade dock, icke allenast angifvelsens riktighet, utan äfven att Johansson och Wetterqvist förevist sina tjenstetecken innan ännu Qvist och Weström rört dem. För våld emot poliskonetapel under tjenstutöfnina dömdes Qvick och Weström att hvardera plikta 66 rår 32 sk. banko eller i stället undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, till hvilken bestraffnings undergående båda, såsom saknande tillgång till böterna, genast nedfördes till stadshäktet för att börja späkningskuren. Natten till i går hade en polistjensteman päträffat uti en af gödselhögarne vid artilleristallen en uteliggare, som der tagit nattläger, enär han gräft sig ned i gödseln för att skydda sig mot nattkylan. Inställd i går i poliskammaren, fick man då skåda en verklig bild at uselhet och elände, ty ehuru personen, som hette Olof Lindberg, var en yngling om blott 20 är med god helsa och stark kroppsbyggnad, hade han genom lättja och liderlighet på några månaders tid kommit derhän, att han nu endast hade ett par gamla linnebyxor och ett dito lifstycke att skyla kroppen med. För tvenne år sedan hade han ankommit hit från Kongsbackatrakten och blifvit anställd i bokbindarelära, hvilken han lemnat sistlidne Juli månad, enär han icke hatt Inst för handtverket, men under tiden hade han uppfört sig väl. Derefter fått anställning såsom betjent hos en grefve Cronstedt vid jernvägen, men snart återvändt hit, då han genom liderlighet och dåligt sällskap inom kort funRättegäna