Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1856, sida 2

vara min rätte Konung, den Stormäktigste Furste och Herre, Oscar I, Sverges, Norges, Göthes och Wendes Konung, samt det Kongl. Huset huld och trogen. Jag skall ock med lif och blod försvara det Konungsliga väldet samt Rikets Ständers frioch rättigheter; allt i öfverensstämmelse med Rikets Grundlagar, dem jag till alla delar skall lyda och efterkomma. vDernäst vill och skall jag i alla mål ställa mig till hörsam och underdånig efterlefnad Sverges sjölag och det för Svenska Coopvardie-Skeppme och Sjöfolk utfärdade Reglemente, af den 30 Marti 17458, samt hvad än vidare redan är, eller framdeles kan blifva om Svenska Sjöfarten stadgadt och förordnadt, såsom ock i synnerhet utomlands ej gå utur min antagna samt vid utmönstringen antecknade tjenst, och blifva utur Riket borta, utan ofelbart vara vederbörande Skeppare hit till: riket tillbaka följaktig. Detta lofvar jag på heder och samvete att hålla. Så sannt mig äC.? Denna ed har således hvarje svensk sjöman med eller mot sin vilja svurit: men af de allt mer tilltagande rymningarne från fartyg. som ligga i utrikes hamnar, kan man ju tydligen sc, att den förlorat sin betydelse. En edsvuren sjöman, som rymmer, måste nödvändigt blifva menedare; ehuru man aldrig hört någon känna samvetsförebråelser deröfver. Vid tanken att vittna falskt eller aflägga falsk värjemålsed skulle samma sjöman fasa, öfvertygad att han derigenom skulle blifva olycklig för tid och evighet. Samtalar man med en sjöman om edens vigt, så medgifver han alltid vigten af sådana eder, som svärjas vid dombordet; men blir fråga om sjömanseden, så tillerkänner han den aldrig någon betydelse. Han utropar: rhvem frågar efter det, att sjömanshus-ombudsmannen läser upp några ord, som han kallar ed? Han gör det för han skall få penningar, och vill jag rymma, så rymmer jag, om han hade så läst upp sin ed femton gånger för mig. Hvarföre skall sjömannen aflägga en ed, som han sjelf föraktar? Vore det icke långt bättre om han blefve befriad från denna skyldighet? Vi framställa derfor till Göt. borgs ärade riksdagsmän en ödmjuk anhållan, att de måtte under riksdagen vidtaga någon ändamålsenlig åtgärd för att få den lag förändrad, som föreskrifver att sjömän skola aflägga ed. — — —s. ii3—