Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Ötversättning från tyskan.) (Forts. sr. föreg. N:r.) — Ursäkten mig, gentlemän! sade jag och reste mig upp med en lätt bugning. — Vänta, vänta, doktor! Jag följer med, ropade sir Mortimer. Han vände sig derefter till sina gäster och tillade, något sväfvande på målet: — J ären i min frånvaro likasom hemma, mina herrar. För öfrigt träffas vi snart åter . . . och då ett nytt parti! Med dessa ord fattade han min ena arm och stödde sig tungt på densamma, under det vi stego uppför trapporna; han hade druckit mycket, och hans ben voro åtminstone lika oregerliga som hans tunga. Det hade blifvit qväll, och skymningen, ökad af en lätt dimma, låg utbredd öfver naturen. Klara lampor brunno i de korridorer, som vi genomvandrade, och utom det högljudda samtal och de skrattsalvor, som från sir Mortimers dryckesrum skallade genom halfva huset, herrskade en så djup tystnad i dess ödsliga gångar och kammare, att ljudet af våra egna steg, under det vi gingo öfver de allestädes utbredda mattorna, förekom mig hemskt och spöklikt. Utan att erinra oss, det markisen flyttat, gingo vi begge till det rum, som han intill min ankomst bebott.