ka personer Walkers arme, vid hvilken French var officer, var sammansatt ; ty några år förut hade han i unionen undergått en skymflig dom. Måhända skulle dock hr Franklin Pierce och hans minister Marcy hafva visat Nicaraguas gesandt ett gynsamt emottagande, om de trott på varaktigheten af Walkers regering, eller om de icke fruktat att inveckla sig i en allvarsam strid med Engelsmännen. I de spanska kolonierna äro väl revolutioner så täta och så omotiverade, att man nästan alltid nödgas erkänna den bestående regeringen, utan att våga fråga om dess uppkomst, emedan man derigenom endast skulle inveckla sig i olösliga frågor. Men man kunde dock icke blunda för, att det var fremmande eröfrare, som bemäktigat sig regeringen i Nicaragua, och skulle hr Marcy än velat försöka det, så skulle nog lord Clarendon hafva öppnat hans ögon. Presidenten Pierce nekade således att emottaga hr French. Walkers vänner, bankirerne och spekulanterne, hvilka i New-York och södern beskyddade hans företag, uttalade högt sin förbittring öfver presidentens feghet, förklarade honom för en förrädare samt appellerade offentligt till de nordamerikanske borgarnes mod och sosterlandskärlek till fördel för den bjelte, som nästan ensam kämpade för Nicaraguas frihet och sitt fäderneslands storhet. Alla de, hvilka på Walkers expedition grundat förhoppningar om att blifva rika, hvilka väntat, att de i Nicaragua, liksom i Texas och Californien, skulle finna oerhörda jordsträckor att uppodla, hvilka spekulerat på att med ofantlig vinst anlägga en kanal, att monopolisera tvenne verldsdelars transit och att öka unionen med en ny slafstat, alla dessa höllo möten i Kentucky, Tennessee, Alabama, Arkansas, Mississippi, Louisiana, Georgien, Nordoch SydCarolina, samlade folk och penningar, kort sagdt, handlade med en ordentlig regerings energi och djerfhet, för att sända Walker förstärkningar och betrygga hans eröfring. Det är just i Nicaragua, sade de, som Centralamerika lättast kan genomskäras, för att sätta de tvenne verldsdelarne i förbindelse med hvarandra. Naturen har redan gjort halfva arbetet. San Juan erbjuder, i trotts af fallen, en lätt seglats till Nicaragua-sjön, som står i omedelbar förbindelse med sjön Monagua, hvilken ligger icke långt ifrån Stilla hafvet. Landet, som skiljer båda sjöarne ifrån verldshafvet, är en icke synnerligen hög platå, som, bevuxen med buskar och Magnolier, lättare kan genomskäras, än Andiska bergskedjan, hvilken sträcker sig öfver hela det öfriga Central-Amerika. Det måste för alla sjömakter (och Förenta Staternas handelsflotta är större än Englands) vara i högsta grad maktpåliggande antingen att bemäktiga sig landet, hvarigenom kanalen skall gå, eller att på förband neutralisera denna vigtiga kommunikationsväg. Skulle Engelsmännen vilja försäkra sig om fri genomfart till Stilla Hafvet, så böra Amerikanarne försäkra sig om den väg, hvarpå man kommer ifrån New-York och New-Orleans till Californien. Panamas och Aspinwall-Citys jernbana förkortar redan nu resan; men denna väg ligger dock långt ifrån San Francisco och det beror af Nya Granadas regering att förstöra densamma. Dessutom är en i hast och med stor vårdslöshet anlagd jernbana mycket farlig för resande ). Det är således af vigt att försäkra sig emot menniskornas och naturens nycker. Såsnart en ordentlig och fast regering, såsom Walkers blifvit stadfästad, ligger det i sakens natur, att Nicaragua får monopolet på transiten). Man bör påskynda detta; Walkers expedition har funnit allmänt medhåll i Nicaragua; till och med det katholska presterskapet, som vanligen är fiendtligt sinnadt emot de kätterske Yankeerne, har omfattat Walkers sak med interesse, Man anförde hans svar på en lyckönsknings-adress från biskopsdömet Leons storvikarie, hvilken adress vi här meddela, för att gifva en föreställning om Walkers stil: vDen 29 November 1855. Högvördige Herre! Jag har i dag haft nöjet och äran att mottaga ert bref af d. 26 dennes. Det är mig mycket kärt att höra, det kyrkan vill använda sitt inflytande till fördel för den nuvarande regeringen. Ingen regering kan undvara religionens och de andlige lärarnes understöd, ty hvarje politisk och social institution har gudsfruktan till sin grundval. Jag vet med säkerhet, att de meningar, för hvilka jag kämpat i Nicaragua, stå i öfverensstämmelse med läran om den gudomlige Förlossaren. Jag hoppas på Gud, endast på Honom, att Han skall gifva mig seger. Utan Hans hjelp äro alla menskliga ansträngningar fruktlösa; men med Hans bjelp kan en handfull folk besegra en hel armk. Jag utbeder mig edra böner för en lycklig utgång af mina kommande företag, hvilka alltid skola öfverensstämma med den heliga kyrkans föreskrifter, samt tecknar mig er ödmjukaste och lydigaste tjenare Walker.? Man beundrade hans moderata språk, det vältaliga sätt, hvarpå han kräfde Himlen till vittne på renheten i sina afsigter; och änskönt ingen i Förenta Staterna lät bedåra sig af ett språk, som alla Yankeer föra, utan att det på ringaste sätt binder deras samvete eller leder deras handlingar, låtsade man dock tro derpå och i Walker se ett helgon och en martyr. (Forts.) (Insändt). Ytterligare om oTBCISPelet i BEDOma