Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1856, sida 2

OUILNYVIIIL. Ir rouUSLOTSamIIngCn Slutade sina möten d. 27 Sept. Stora rådet i Neufchatel, eller kantonens solkrepresentation, har företagit en genomgripande förändring i staden Neufehatels styrelse samt afsatt de embetsmän och prester, som varit delaktige i det royalistiska upproret. HOLLAND. Det nämndes härom dagen, att ministören lidit ett nederlag i adressdebatten. Det var dock endast en föregående omröstning, som då var i fråga. Vid sjelfva slutomröstningen om svaret på throntalet var majoriteten emot kabinettet vida betydligare. Med 57 röster emot I har andra kammaren, såsom svar på throntalet antagit en adress, som i alla väsentliga punkter uttalar den bestämdaste opposition emot den reaktionära ministeren och derför äfven på det häftigaste bekämpades af denna. Den vigtigaste stridspunkten är undervisningsfrågan, enär ministrarne, i den krassa protestantismens intresse och på religionsfrihetens bekostnad, vilja förskaffa staten en större makt och myndighet öfver undervisningsväsendet. Om denna fråga yttrar sig adressen som följer: Kammarens åsigter om denna vigtiga sråga äro bekanta; de äro uttalade i utskottsbetänkandet öfver det förut framlagda lagutkastet, hvilket på grund af senaste riksmötets oväntade slut förblifvit oafgjordt. Vi dela med Ers Majestät den öfvertygelsen, att allt hvad som hör till samvetets gebit icke får kränkas, och tro, att detta kan ernås genom en noggrann efterföljd af föreskrifterna i giundlagen, hvilken, i det den ställer de olika religionsbekännelserna på lika fot och uttryckligen bjuder, att hvars och ens religiösa öfvertygelse skall respekteras vid inrättandet af den offentliga undervisningen, aldeles utesluter hvarje tanke om samvetstvång. Handlar nu kungen konstitutionelt, har han ej annat val, än att antingen afskeda ministrarne eller upplösa kamrarne. Med det senare är dock ingenting vunnet, ty kamrarnes opinion delas af hela landet. ORIENTEN. I korrespondenser från Konstantinopel talas om Portens stora penningeförlägenhet. Det emot Englands och Frankrikes borgen bekomna lånet är redan åtgånget. Civillistan är i större skuld än någonsin, och liksom den nyligen afslutat ett särskilt lån, har artilleriförvaltningen gjort detsamma. Att de olika förvaltningsgrenarne sålunda hvar för sig göra lån, bringar naturligtvis stor oreda och förvirring i finansväsendet. Det kejserliga harem har på ett halft år kostat 200 mill. piaster, hvaraf hälften åtgått till en enda dam, som ännu icke är upptagen bland sultaninnorna. Man har mycket skäl att beklaga sig öfver Portens reaktionära politik i Donaufurstendömena. Den icke allenast motarbetar på allt sätt unionsvännernas sträfvanden, utan den har äfven beröfvat Moldau de reformer, tryckfriheten inberäknad, som införts i detta land af dess siste hospodor. Ståthållarne, af hvilka, såsom landets barn, man väntat att de skulle försvarat furstendömenas interessen och rättigheter, visa sig mera angelägna att genom sträng lydnad ställa sig in hos Porten, än att följa några patriotiska ingifvelser. Det heter, att Porten vill tolka pariserfördraget sålunda, att de rådsförsamlingar, som skola utses i furstendömena för att uttala dessas önskningar, blott få yttra sig öfver rent administrativa frågor, men alls icke taga någon befattning med det politiska, som det helt och hållet tillhör Porten att ordna. Få nu se, om de andra makterna antaga denna tolkning. Österrike och Ryssland torde nog göra det. Underrättelser från Konstantinopel af d. 24 förmäla, att nya trupper beordrats emot Montenegro. Således en ny dementi af ryktet om inställandet af förberedelserna till den af Porten beslutade kampen emot Montenegro. Från annat håll upprepas imellertid, att stormakterna ämna afgöra Turkiets strid med detta land på kongressen i Paris, och det tillägges, att de sannolikt föreslå Porten att villfara Montenegrinernas begäran alt till dem afstå ett stycke land, som de påstå sig behöfva för sin utveckling, hvaremot Montenegro skulle förpligta sig att erkänna Portens öfverhöghet. Engelske generalen Chesnet är i begrepp att begynna de förberedande arbetena på syriska jernvägen, hvilken har den bestämmelsen att förbinda Euphrat med Medelhafvet. Lokalmyndigheterna ha fått order att skydda arbetena, en högst nödig order i dessa af halfvildar bebodda länder. . Sefer Paschas inflytande i Tscherkessien är