Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1856, sida 1

— Ja, sir Mortimer, läkaren från London har kommit. — Aha! Hvar är han? Har du sagt till honom, att jag först ville tala med honom? — Ja, sir, men ni dröjde så länge, och mylord önskade se honom. -Hvad för något? Läkaren har väl icke varit hos honom? — Jag kunde ej hindra det, sir. — Gamle drummel! Är det så du uppfyller mina befallningar? Här hörde jag ridpiskan susa öfver den åldrige tjenarens hufvud. — Det är icke min skuld, sir ... icke min skuld ... Jag svär, sir... jag kunde ej hindra det... — Håll käften, slyngel! J skurkar masen er i den nedgående solen. Men vänta blott! Då den nya solen går upp, skolen J få nog att sköta. IIvad sade de hvarandra? Du var väl inne i rummet? — Nej, sir, icke ett ögonblick. Jag vet icke det minsta. — Fördömde skurk! Hvad har skett? Hvad har han sagt? — Jag vet det verkligen icke, sir... Men han har åderlåtit Hans Herrlighet och anordnat ett annat rum åt honom. Mylord sitter deruppe i trädgården. se — Mylord i trädgården? Ett annat rum? Ar du galen? Huru är det möjligt? — Jag undrar sjelf deröfver, men det är som jag säger. — Ha, fördömdt, att jag icke var hemma! IIvar är menniskan? Är det gubben sir John sjolf? — Nej, sir, men en vän till honom. (Forts.).s