Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1856, sida 1

hans mun, men så sakta, att jag med möda urskiljde orden: — Jag ville säga er något... ja, nu har jag det :-Men tala sagta och berätta icke för någon det, hvarom ni talat med mig... aldraminst för min son Mortimer, när han kommer tillbaka! Vi två vilja vara mycket förtroliga ... endast vi två ,.. Ack jag har så mycket att säga er... jag är en gammal olycklig man ... eller . .. har ni också läst det? — Mylord, svarade jag, rörd af den fruktansvärda ångest, som uttalade sig i hans anletsdrag, och sattade hans magra hand, den jag med värma tryckte; — ni har rätt, mylord: vi vilja vara förtroliga . . Ingen behöfver blanda sig i våra angelägenheter . . . ingen mer än ni den sjuke och jag läkaren. Han sjönk tillbaka i stolen och suckade diupt. — Ack, sade han, — jag tror, att ni kan hjelpa mig. Alla äro emot mig... : — Mylord, började jag åter; — jag har ett och annat att ordinera för er i dag. I morgon skola vi fortsätta vårt samtal. — I morgon? IIvarför ieko i dag? ... icke straxt? I — Nej, det går icke an; jag måste först skaffa er lindring och hvila, derefter fortsätta vi vårt samtal, och då skall det gå så mycket lättare. — Men ni kommer väl till mig i afton?... aftonen och natten... hu! En iskall rysning tycktes genomströmma honom, hads läppar darrade, och han blef blekare än förut. — Ni har ingenting att frukta, mylord, var mitt svar. — Jag skall städse vara i ert grannskap, och ni kan dessutom kalla mig till er, när ni vill. Fatta blott mod! Med Guds hjelp skall ni nog besegra allt, som hindrar er förbättring. — Med Guds hjelp? Ja... al Men allt? Det