Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1856, sida 1

Den vansinnige srån S:t James. (Ötfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Hvad? 1 mitt ansigte? Talar det så tydligt? — För mig så tydligt som en bok. — Ha, det är icke sannt, sir ... Gif mig . ... gif mig dender spegeln ... den måste ligga på bordet. Jag tog en rund handspegel och höll den framför honom. Han for tillbaka och betäckte ansigtet med sina händer. — Är detta mitt ansigte? mumlade han med halfqväfd röst. Jag såg tvekande på honom och... jag måste medgifva det... full af medlidande. — Tala, sir, tala! Tig för Guds skull icke! Ty er tystnad är förfärligare än edra ord... Hvem är ni? Hvad begär ni af mig? Ni läser väl. Min blick riktades allt fastare på honom ... den mötte hans... han ville undvika min, men kunde icke; en oöfvervinnerlig magt tycktes fängsla honom . Jag läste nu verkligen i hans ansigte, och hvarje drag förmådde jag tolka. Äfven han syntes förstå mig. I — Hör! fortfor han, — jag vill säga er något, men flytta er närmare . .. ännu närmare . . . alldeles intill mig! ... Oeh han hviskade i mitt öra, som jag lutade intill