och lättja, samt dess ringa antal (blott 300,000 själar på 5000 qvadrat-lianes 2S cirka 800 sv. qvadr. mil), borgerliga krigen, under hvilka det är lätt att fiska i grumligt vatten och att gifva partiandan skulden för snedsprång, dem man skulle rädas att göra under fredstid, allt lockade Amerikanarne småningom till Nicaragua. Det behöfdes blott en förevänning för invasionen. En Nicaraguer var blind nog, eller nog fiende till sitt sädernesland att gifva dem en sådan. I början at 1854 funnos tvenne kandidater till presidentposten, nemligen Don Francisco Castillon och general Fruto Chamorro. Castillon var det frisinnade partiets hufvua, Chamorro det aristokratiska partiets, hvilket Walker och hans vänner, för att rättfärdiga sitt infall i landet, kallat tyrannernes parti. Må man icke glömma, alt i allmänhet känner man de händelser, vi nu skola skildra, endast af Walkers och hans anhängares berättelser, eller af de engelska tidningarnas interesserade framstillningar. För de enda opartiska vittnesbörd, vi kunnat samla, hafva vi att tacka några tyska och franska resande, hvilka genom Nicaragua återkommit ifrån Californien. Dessa vittnesbörd äro värdefulla; emellertid kunna resande, hvilka hafva brådtom att återkomma till New-York eller Europa, icke få se allt; ehuru ointeresserade i frågan, hafva de hvar för sig endast kunnat gifva bidrag till sanningen. (Forts.) srt. En