Svt DJIHTA SIS om de mnder, englska regeringen i hemlighet lade i vägen för dem, eller om de faror, med hvilka de engelska tidningarne påstodo, att en resa genom Nicaragua skulle vara förbunden, afslöt Vanderbilt en fördelaktig traktat med Nicaragua, och det lyckades hans ansträngningar att med tio dagar förkorta resan från Newyork till San FranCisco. Nu varar denna resa endast nitton dagar. Yvenne hufvudvägar konkurrera om att befordra gods och passagerare till Californien: Panama-jernbanan och Nicaragua-vägen. År 1855 togo af 42 millioner Dollars, hvilka sändes från Californien till Newyork, de 29 millionerna vägen öfver Panama och endast 13 millioner via Rio San Juan. Ännu hade Amerik:ne icke gjort sig skyldige till någon orätt handling; de hade tvertom gjort sig förtjente af verlden, då de genom dessa fruktbara öknar öppnade en väg för handeln, och det inflytande, de vunnit i Central-amerika, var blott en billig lön för deras ansträngningar; men våld och makt skulle snart förstöra eller måhända fullända industriens verk. Första orätten var dock icke å deras sida. Engelska regeringen, som med missnöje sett Texas och Californiens införlifvande i unionen, fruktade, att Nordamerikanarne äfven skulle bemäktiga sig denna vigtiga trakt, der, enligt all sannolikhet, den ofta omtalade kanal kommer att anläggas, som skall åtskilja Nordoch Sydamerika samt förena de tvenne hafven. I trots af Clayton-Bulwer-traktaten af 1850, hvilken förbjuder såväl unionen som England att utbreda sig i Central-amerika, förenade engelska regeringen, genom ett dekret af d. 17:Juli 1852, öarne Ruatan, Bonaca, Utila, Barbarette, Helena och Morate under benämningen O-bugt-kolonien. Samtidigt tog den äfven staden San Juan, som genom sin belägenhet vid floden San Juans utlopp i Karaibiska hafvet beherrskar den blifvande kanalens inlopp. Staden erhöll derefter namnet Greytown. Sedermera har emellertid öfverste Kinney återeröfrat den och återgifvit den till Nicaragua. Detta anfall på en svag stat, som var ur stånd att försvara sig sjelf, väckte en ädel harm i unionen, och man kom öfverens om, att man ej längre vågade öfverlemna Nicaragua åt sig sjelf, och att detta land borde inse, att den skulle stå sig bättre genom att upptagas uti unionen, än att såsom koloni komma under Englands välde. Härmed var impulsen gifven till Walkers och Kinneys invasionsplaner. Hos det äfventyrliga nordamerikanska folket är blott ett steg ifrån ord till handling. Det har aldrig brist på män, hvilka äro färdige att utföra hvad andra uttänkt. På sakens rättvisa fästes intet afseende, utan endast derpå, om den är fördelaktig antingen för upphofsmännen sjelfve eller för staten. Det är den gamla spartanska och romerska patriotismen, som här ånyo visar sig i en mildare form. Så snart man insåg fördelen af att bemäktiga sig Nicaragua, var detta olyckliga lands öde afgjordt. Det hade hittills bevarat sin oafhängighet, endast derför att England och Nordamerika fruktade hvarandra; så länge denna fruktan var lika stor på båda sidor, kunde freden bibehållas; men en oförutsedd och denna fråga ovidkommande händelse påskyndade upplösningen. Jag menar det orientaliska kriget. Vi veta alla, att den engelske soldaten i detta krig visade sig sådan man väntade, det vill säga tapper i högsta grad. Men hvad som under kriget förvånade Europa och Amerika, var det ringa resultat, hvilket åstadkoms af dess ansträngningar och det utgjutna blodet. I synnerhet i Förenta Staterna gjorde den eng. armöbestyrelsens bristfällighet och eng. härens olycka ett djupt intryck och föranledde många till den tron, att det gick baklänges med England. Man sympatiserade med Ryssarne, upphöjde Fransmännens militäriska dygder och tillskref dem allena äran för segrarne vid Alma och Inkerman samt för Sebastopols fall; Kort sagdt, man vred och vände dolken i det stolta Englands hjerta. Detta ögonblick ansåg ett i unionen mäktigt parti gynnande för att ostraffadt trotsa engelska regeringen och frånrycka denna dess byte; ty Walkers invasion är icke nägra få äfventyrares verk, utan nationens understöd. Walker är endast New-Yorks och Nen-Orleans spekulanters djerfva och dugliga redskap. Det finnes intet i denne af Nem-Orlåeans, Kentuckys och Missouris tidningar prisade hjeltes lif, som skiljer honom ifrån tusen andra, mindre lycklige och mindre berömde äfventyrare. Lik så många andra i Förenta Staterna har han drifvit åtskilliga yrken, varit advokat, läkare, tidningsskrifvare och guldgräfvare. Lik många andra, utnämnde han sig sjelf till general och förskaffade sig militäriskt anseende, genom att förklara sig för oöfvervinnerlig. Han är storskrytare och lögnare som en Mexikanare, djerf, vinningslysten och samvetslös som en Yankee; han är i besittning af alla de egenskaper, hvilka upphöja en man på en thron eller föra honom i galgen. General Walker?, heter det i en skrift, författad af en bland hans anhängare och som bär titel af: Nicaraguas framtid, vär född i Tenessce. Han har varit advokat. Tidigt företog han en resa i Europa och studerade vid ett tyskt universitet, der han lärde sig spanska, franska, italienska och tyska språken; derpå studerade han medicin i Paris: sednare blef han tidningsskrifvare i New-Orleans, der hans bleka, tina drag, hans spelande ögon och tankfulla fysionomi väckte uppmärksamhet. Trött på de serskilda yrken han drifvit, utvandrade han till Californien. Under nägon tid utgafhan IIeralar i San Francisco; men snart bortkastade han journalist-pennan och blef ånyo sakförare i Marysville, der han, enligt en af sina loftalares utsago, skördade mycket penningar. Hittills hade hvarken tidningarne, Som han redigerat i Nen-Orleans och San I rancisco, eller de sjuke, som han antingen botat eller dödat, eller de rättegångssaker han utfört, förskaffat honom något namn. Man var längt ifrån att i honom ana en rival till Washington, Nicaraguas tillkommanac eröfrare och befriare. Andiligen erbjöd sig för detta stora snille ett tillfälle att på sig vända verldens uppmärksamhet. Provinsen Sonoras (nedre Californien) innebyggare grepo till vapen emot Santa Anna, förklarade sig för oafhängiga, tillsatte en liberal regering och kallade Californierne till hjelp. Walker gick dem genast till mötes med några bundra Amerikanare; men antingen nu ett omslag i den allmänna meningen återfört Sonoranerne till Santa Anna, eller de blifvit mera rädde för sina farliga allierade, än för sina fiender, nog af, Walker blef slagen och ätervände till San Francisco. Isan blef skändligt förrådd al Mexikanerne, säger en af hans vänner. oDet är säkert, att han led ett nederlag, men han visade på denna expedition en okuflig energi, en kraft i vilja Ach ott fäilamaAd oamm hasianada. ocg ba 6