Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1856, sida 2

om en amalkande penningekris. (Forts fr. n:o 230). Men äfven med den största försigtighet kan numera en svårare penningekris icke undvikas, så framt man icke mycket snart blir betänkt på vidtagandet af kraftiga mått och steg deremot, ty de redan inledda affärerna från detta och föregående åren tarfva långt mera liqvidationsmedel än som ur de vanliga källorna snart kunna blifva tillgängliga. Vi skola nu uppgifva några af de utvägar som till en del kunde förekomma en alltför våldsam kris, ehuru vanligtvis i dylika fall, krisen sjelf alltid blir sitt bästa, fastän nog bittra och något sena korrektiv. Ett af de enklaste och bästa medlen vore väl det, att hvar och en i sin stad inskräkte sin förbrukning af utländska öfverflödsvaror; men då vi väl veta att denna utväg är en af de sista man tillgriper, och icke förr än nöden dertill ovilkorligt tvingar, såsom efter 1837, 1843 och 1848 årens kriser, så är det icke värdt att nu tala derom, hellst den i alla fall endast småningom kan yttra någon större verkan. Deremot tillråda vi på det högsta att genast med all kraft påtänka exportens förökande. Detta kan endast till någon betydenhet ske uti artikeln spanmål. Må derföre landtmannen så fort som möjligt söka söka beräkna sitt spanmålsförråd och hvad han deraf kan afyttra utan att blottställa sig för brist tills nästa skördetid inträffar, och må han kasta det på marknaden så fort som möjligt 3). Uppskjuter han dermed till våren, så skall det säkert inträffa, att. de större spanmälshandlanderne i England, Nederländerne och Frankrike förse sina magasiner från andra håll, mest ifrån Svarta hafvets kuster, Rysslands Östersjöhamnar och de Förenta Staterna, långt innan den svenska spanmålen kan komma i marknaden, och han får då sannolikt stå der med sina spanmälssäckar och sina svikna förhoppningar. Tre års erfarenhet bör nu hafva lärt honom att den svenska spanmälen realiseras med största fördel om hösten, och att det alldeles icke duger för vära landtmän att äfven vilja vara spekulanter, som i det längsta tjurhälla varan, emedan det är handelns natur att alltid uppsöka en vara der hon villigast erbjudes. Och må man härvid ingalunda hysa någon fruktan att öfverlasta marknaden, ty hvad Sverge kan afvara och erbjuda åt utlandet betyder i det stora hela taget sannerligen så litet, att det visst icke kan i ringaste mån trycka priset i verldshandeln. Skulle emellertid det beklagliga förhållande inträffa, såsom det nu icke ser olikt till, att någon större del af den änau utestående skörden förstöres af en oblid väderlek innan den kan bringas under tak, så förfaller naturligtvis äfven den väsendtliga 3) Detta råd må vara godt såsom allmän regel: huruvida det bör följas i år lemna vi osagdt. Red. af H. B,