Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Medan jag uppgjorde denna plan för min verksamhet, hade jag tillryggalagt vägen, och vagnen stannade framför markisens af Seymour slott, medan jag ännu satt försjunken i mina tankar. Några tjenare och bland dem hushofmästaren sprungo fram till vagnsdörren, ty de igenkände utan tvifvel sir Johns ekipage, och hjelpte mig artigt ur vagnen. Facaden af Seymour-Castles gamla, men väl bibehållna praktbyggning låg framför mig. Den såg ut öfver en Icende, öppen och yppigt grönskande nejd, men bakom den begränsades slottet af en tät, mörk och enslig granskog. — Ni kommer från sir John, sade hofmästaren bugande; — icke sannt, sir? Ack, vi hafva med längtan väntat på er ankomst. — Han är sjelf illamående och skickar derför mig. Hvem har längtat efter mig? — Mylord Seymour, sir Mortimer och vi alla... ty här är fara å färde, tillade han hviskande. — Ni tillåter väl, att jag låter bära upp edra saker på ert rum ... ty ni stannar väl här, sir? — Det ämnar jag göra, svarade jag och gick upp för stentrappan, medan en tjenare ilade förut med mitt bagage och sir Johns vagn, enligt min besallning, återvände till London,