till Örby Regala Pastorat af I:sta Classen d. 29 nästk. November. will red:n har för någon tid tillbaka blifvit insänd följande uppsats, som afhandlar ett ämne, hvilket väl synes vara värdt både uppmärksamhet och behjertande: Anhållande vörasamt om plats i Göteborgs Ilandelsoch Sjöfarts Tidn. för nedanstående, hoppas insändaren att han dermed skall afhandla ett ämne, som skall vinna mångas sympati, och hvilket han innerligt önskar måtte blifva allvarligt begrundadt utaf dem, som det vederbör, och som deri ha förmåga att kunna gagna. Det är visserligen ej någon riksdagsangelägenhet, hvarom här är fråga, utan blott om en liten kontorsreform i vår goda stad, som utan buller och bång ganska lätt skulle kunna verkställas med de vackraste följder. Den är dock ej mindre förtjent utaf uppmärksamhet, derför att den ej är vidtomfattande eller direkt bringar fördel till hela landet, utan blott till några hundra ynglingar i detta sawhälle; ty då det behöfves friskt och godt vatten, så bör man ej allenast uppsöka de större källådrorna; äfven de mindre kunna bringa den herrligaste dryck, och blifva den bästa vederqvickelse i qvalmiga och sjukdomens dagar. Ilandeln är en flod, som genomflyter och förenar hela verlden. Dess djup och bredd tillvexa i iätteproportioner med hvarje år, och gifva allt större vigt och välde åt den delen af ett lands söner, som arbeta i densamma, ty mödan blir oftast rikligen betaldt och guldet hav öfverallt makten. — Värt kära Sverge börjar nu äfven i industri och kommercielt lif att blifva ett land af betydenhet — man kaHar det ej heller numera fattigt — och vi se icke sällan våra affärsmän vara de yppersta och mest nyttigt verksamme medlemmarne, såväl vid riksdagar, som i kommunala angelägenheter, — ja, man kan gerna påstå, att de äro liberalismens stödjepelare. Det är således en klass af en nation, hvilken bör uppammas och vårdas med stor omsorg, både i moraliskt och intellektuelt hänseende, på det rikedomen endast må blifva piedestalen för hjertats och förståndets sköna bildstod, och ej för den vederstyggligaste af alla — högmodet. Att härför bar sträfvats i Göteborg, och äfven med god framgång, kan ingen förneka; men det gifves ett binder, som kraftigt hämmar denna ädla drift, och hvilket det nu vore tid på att lita afgå till sina gamla fäder. — En yngling, som egnar sig åt affärsbanan, studerar vanligtvis endast hvad man kallar nödvändighetsämnena, hvilka afslutas så fort som möjligt, för att vid 16 å 20 års ålder komma på kontor. Här mognar han nu först till man, med eftertanka och begrepp om hvad kunskaper äro för en nödvändig och njutningsrik skatt, och huru litet han egentligen äger af denna skatt. Rätta tiden för studier är nu just den, då man känner behofvet utaf att förstå ämnen, hvilkas vigt man förut ej förstått uppfatta. Men nu är den nye kontoristen upptagen på kontoret från kl. 8 å9 förmiddagen till 7 å 8 på aftonen, med undantag af några timmars middagsrast, och har således ingen tid öfrig till studier, ty den lilla aftonstunden kan man ej förundra sig ösver, att han vill egna åt en mera lätt och glad sysselsättning. Följden blir, att den som ej har desto strängare grundsatser eller är alltför vetgirig, nöjer sig med hvad han i skolan har lärt. På så sätt kan Göteborg nog få millionärer, men ganska få sannt bildade köpmän, hvilket likväl vore af så stor vigt för ett sådant samhälle som detta, något, som man just nu i dessa dagar bäst torde känna. På grund häraf har ins:n med denna artikel velat påyrka en ändring i kontorstiden, såsom den för dagen mest ändamälsenliga reform, föreslående att arbetstiden på våra kontor måtte t. ex. börjas kl. 8 på morgonen och fortsättas oafbrutet tills kl. 4 eftermiddagen, med en half timmas rast emellan 11 och half 12 för frukostens intagande. Så obetydlig än denna reform må synas, så ä den likväl af stor vigt, och skulle blifva ett utsädesfrö, som snart skulle bära de bästa frukter, så väl för familjelifvet som för det allmänna. Alla skulle blifva vinnande derpå: principalen skulle få mera uträttadt på sitt kontor och bokhållaren få mera tid för egna angelägenheter; hemmet, nöjen och sällskapskretsar skulle få ett nytt lif, och man skulle snart ej mer kunna säga om Göteborg, att idu är visst vacker, arbetsam och hederlig, men du är ändå fn så träkig! — Nej, äfven här skulle man då få tid till både nytta och nöje. Att denna förändring af arbetstid har sina svårigheter, såsom i posten tullen m. fl. är nog sannt, mer de äro ej oöfverstigliga, och kunna ej utgöra någo försvar för denna gamla surdegs bibehållande. — Fi se, om man nu blir lika villig att företaga en reforn i liberal och tidsenlig riktning, som man är enträger om att fordra sådane? Ära eller beröm kan ej vin nas stort härigenom, men månget varmt ynglinga: hjerta skulle dock i tysthet gifva er en kanonad til tacksamhetsgärd, hvarvid mången yttre triumf skull förblekna, och framtiden ville säkert hembära til oss alla sin gyllene skördekärfva. — C — .Ai3i33nn..——