ens kassor. Detta har verkligen i år inträffat, men lägenheterna häraf hafva dock till stor del, ehuru j helt och hållet, blifvit häfda genom regeringens välbetänkta åtgärd att öfverlemna dessa öfverskott till riksgäldskontoret, för att genom dess försorg på ett eller annat sätt åter utsläppas i rörelsen. Stora allmänna verldskriser, såsom krig, revolutioner, stockningar i verldshandeln med sina. bankrutter och allmänt misstroende, kunna äfven inverka på våra förhållanden, såsom vi mer än en gång fått erfara; men då ingenting låter oss befara dylika tilldragelser i den närmaste framtiden, eller då åtminstone ingenting häraf utöfvar något inflytande på våra nuvarande affärsförhållanden, så behöfver denna stundom inträffande tredje anledning till em penningekris nu icke komma i betraktande. . En fjerde anledning till en penningekris kan uppkomma af en svårare missväxt, hvilken tvingar 088 att för våra penningar uppköpa stora partier utländsk spanmål; men denna anledning hörer till kapitlet om vär utrikes handel och synes föröfrigt lyckligtvis icke vara för hand, så behöfver den derföre nu ej eller närmare omröras. En femte anledning, eller allmänt misstroende bland kapitalisterna, hvilket kommer dem att helldre läta sina penningar ligga ofruktbara, än de utsläppa dem utan fullgod säkerhet. inträffar aldrig i högre grad, förr än krisen redan inträffat och någon tid låtit öfver hela landet känna sina verkningar, och som detta ännu för ingen del är händelsen, så kunna vi för tillfället lemna denna anledning till rörelsekapitalets förminskning alldeles ur sigte. En sjette anledning deremot, hvilken mycket ofta förekommer i de stora industriidkande länderna, men som vi här i Sverge ännu haft ganska liten erfarenhet af, måste vi dock nu taga i öfvervägande, emedan den helt hastigt tillkommit äfven hos oss, och det i en temligen oroväckande grad. Denna anledning är en häftig, nästan feberartad spekulationslusta, så mycket osundare och farligare, som den hos oss måste grundas långt mera på lånta, än på egna kapitaler, ty Svensken eger icke, såsom utlänningen, massor af valutor uti statsobligationer, aktiebref och vexlar, hvilka han vid förefallande behof framtager ur sin pulpet och realiserar eller belånar, och hvarigenom han ögonblickligen, om än stundom med någon liten uppoffring, erhåller de penningar, som han behöfver för sin rörelses underhållande; utan han anlitar i stället sina vänner om borgen på diskontreversaler, görande sålunda dessa vänner lika ansvariga som han sjelf för sin förmåga att handhafva affärer, och när de diskonterande bankerne till sin egen säkerhet nödgas tillgripa strypsystemet för att bibehålla den nödvändiga proportionen emellan utelöpande sedlar och inneliggande valuta i klingande mynt eller riksbankssedlar, så står han genast i mer eller mindre förlägenhet icke blott för de kapitaler som de redan inledda affärerna erfordra, utan han tvingas derutaf äfven ofta att afstå från de påtagligen mest vinstgifvande affärer, hvilka just under sådane perioder företrädesvis pläga yppa sig 2). Låtom oss nu taga i närmare betraktande den första och den sista af dessa sex anledningar, hvilka verkligen äro förhanden, huru de uppkommit och huru deras följder må kunna göras så oskadliga som möjligt. (Forts.) 2 Ann —