Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1856, sida 1

Den vansinnige srån S:t James. (otversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Sir John gjorde härvid ett karakteristiskt tecken, idet han med högra pekfingret berörde sin panna. — Och, fortfor han, — jag borde underrätta den, som jag skickar, att han, för anställande af iakttagelser, borde stanna några dagar hos markisen. — Nåväl, sir? frågade jag, då han forskande betraktade mig, såsom om han i mitt ansigte velat läsa min tanke om hans förslag. — Nåväl, lille Job, den man, som jag valt, är just du. Du har en sådan blick, ett sådant sätt att... att handtera sådane ömtåliga nerver. Tag min reDu skall finna ett godt bord på stället. — Tillåt, sir! sade jag hastigt, — jag måste anJörtro er min hemlighet... — Nej, lille Job, det måste du icke; jag vill icke känna den. Du skall nu en gång handla på egen hand, och sedan det skett, skall jag skrifva mitt omföre huruvida du är en man af praxis eller ej ... e — Godt, godt, sir, jag skall handla... — Ja, sir, det skall ni... Och nu blott några ord om mannen... har kännt honom länge... en högmodig aristok ... aristo ... krat, dälig make, partisk far... Har alltid haft mina misstankar... hm! — Hvad för en misstanke, sir?