Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1856, sida 1

Graham, den fordom ryktbare juristen här i London? — Jag har kännt honom, lille Job... huru smaka ostronen?.. Ja, jag kände honom .. hvarför ser du så på mig?.. ännu för två månader sedan . . var en förträfflig man . . min vän och äfven mitt juridiska biträde... Men nu.. slagfluss .. liksom jag, men ej så lycklig som jag .. ännu en och ännu en 4 ingen mensklig magt tillräcklig deremot ... död! stol. — Ja, lille Job, vill du ändra det? Jag kan det icke. Hvem rär för det? Gud har så velat. Och den ädle gubben riktade på mig en så sorgsen, men hängifven blick, att jag måste närma mig honom och trycka hans hand. .— Har han ej efterlemnat några barn? frågade jag. — Nej, lille Job, inga barn; en bror ärfver baroniet och allt. — IIvem är denne broder? — En för detta prest, säges det; jag har aldrig sett honom. När jag besökte sir William, var brodren redan bortrest, men ... skall vara en bra karl Förmögenheten kommer denna gång i goda händer ... gläder mig mycket. — Ivar bodde sir William Graham? — Sedan han nedlagt sina göromål, och detär nu längesedan, ehuru han fortfor att sköta mina och sina närmare vänners angelägenheter af vänskap och gammal vana, hade han ett gods sex eller åtta (eng.) mil på andra sidan Seymour-Hall, dit ni nu skall resa. Vill du veta något närmare om honom, får du tillfälle dertill på Seymour-Hall . . . Är du mätt, lille Job? Hvad! ropade jag och sprang upp från min